strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Tillit!

Publicerad 2018-11-15 12:36:00 i Allmänt,

Tillit! Fuc-ing tillit. Så brukar jag och mina "tjejor" skriva till varandra när livet på olika vis är utmanande.
För livet är utmanande lite då och då. Lite för ofta kan det kännas som ibland.
 
Om jag har gjort mer än min hjärna orkar mer, och det vet jag oftast först i efterhand. Så blir/upplever jag  livet som extra tufft och utmanande.
 
Men livet finns där för mig och dig och saker löser sig. Ändå är det  där med tillit svårt att känna ibland. Jag skulle kunna förklara det med att jag förlorade tilliten till livet när jag fick stroke, men jag reste mig och jag tog mig vidare och jag fick hjälp när jag behövde det. Jag skulle kunna förklara det med att jag förlorade tilliten till livet när jag blev "dumpad" efter min stroke, och tvingades leva ensam/som singel för första gången sedan jag var 15 år.
 
Jag skulle kunna förklara det med att jag inte klarade av att lönearbete och tvingades inse att jag lever med bestående hjärntrötthet. Jag VAR mitt jobb. Vad var meningen med livet om jag inte löne- arbetar?
 
Men jag klarade det och jag fick hjälp när jag behövde det.
 
Jag har fått hjälp alla gånger. Inte genom att sitta ned på rumpan och vänta utan genom att aktivt visualisera det jag önskade mig och agera i riktning mot det jag önskade mig.
 
Jag tror att det är viktigt att hålla reda på vad som är "ditt" jobb och vad som är upp till Gud/universum/den skapande kraften/Robert Lind i Kramfors, eller vad man nu väljer att tro på.  Vårt jobb är att önska och agera i riktning mot,  sedan får vi hjälp om vi bara tror och känner tillit.
För tänk om vi egentligen är kraftfulla skapare och inte de offer som vi många gånger tror att vi är. Tänk om allt du önskar redan finns där tillgängligt för dig. 
 
Min utmaning är iallafall att känna tillit. Tillit till att allt är precis såsom det ska vara. Och tänk! I så fall kanske det bara är att sätta igång. Leva och njuta av färden. Låta axlarna sjunka ner. Andas njuta. Det där med tillit kanske är "the shit". 
 
Tillit,glädje och kärlek önskar jag till alla och envar ❤!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela