strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Att leva med bestående hjärntrötthet

Publicerad 2018-08-26 09:58:37 i Allmänt,

Idag är det en sån dag. En dag då jag tänker att det hade varit bättre att få dö. En dag då jag känner att det behövs medveten vilja för att orka andas. Så är det ju naturligtvis inte eftersom andningen sköter sig av sig självt, men det är en tung dag.

Jag har gjort för mycket i veckan och inte sovit bra. Att inte sova bra kan totalt förstöra mitt liv. Det finns inga reserver att ta av. Inget ”extra aggregat” som det finns i friska hjärnor. Då försvinner livslusten, jag blir nedstämd, ledsen. Då funderar jag över om det är värt att leva? Vad är meningen när jag är så här trött? Hjärtat pumpar, tankarna snurrar, letar faror. Jag blir orolig, helt utan anledning, och Pastor Ågren kommer på besök.
 

Jag försöker att landa i nuet, sjunka ned i min fåtölj och bara vara. Andas. Men oron i kroppen finns kvar. Jag känner igen det. Det blir så här när jag är hjärntrött. Det är inget konstigt. Inget farligt, men det är fruktansvärt obehagligt. Intryck flashar runt i huvudet som på en skräckfilm.

Om kroppen fungerade skulle det kanske hjälpa med en promenad men kroppen är spastisk, spänd och svår att använda. Så jag sitter i min fåtölj med Pator Ågren i knät och tittar ut genom fönstret. På träden, på gräset, på min hängmatta. Skulle så gärna vilja ha energi till att njuta av allt detta, men idag finns den inte. Energimätaren står på mörkrött och då tar det ett par dagar att komma i fas igen.

 

Det är ingen ide att kämpa emot. Jag får acceptera/konstatera att det är en sån dag och ta extra väl hand om mig. Det gillar inte Pastor Ågren. När jag beslutar mig för att det är VAA Vård Av Anneli som gäller så brukar han lomma iväg.  

Då väser jag: Don’t mess with me. I’m a strokesurvivor och Pastorn svarar A la Arnold: ”I’ll be back”……

Konsten att njuta av livet

Publicerad 2018-08-16 17:24:00 i Allmänt,

Allt är, eller kan vara, träning efter en stroke. Med träning, envishet, tro och vilja så kan man komma långt. Träna, träna, träna. Så snart man nått ett mål så kommer nästa. När man klarar sin vardag så ska man arbeta. Gå upp i tid. Först när man återigen arbetar heltid är man "tillbaka". Strävan blir själva livet. Med risk att man missar att leva. 
 
För mig blev de  bestående funktionsnedsättningar som jag fick efter min stroke en slags gåva. Jag klarar inte av att stressa längre. Vilket har lett till att jag gör saker mer långsamt nu för tiden. Jag vilar större delen av min vakna tid, eftersom jag måste. Jag orkar inte annars.
 
Delar av mitt forna jag kämpar emot men det finns ingen annan väg.  Jag orkar inte lika mycket,  men det har givit mig möjlighet att stanna upp och njuta av livet. Så som det är här och nu.
 
Jag har tvingats att fundera  detta över vad som verkligen är viktigt. Jag fick en andra chans och idag är jag mer mån om att njuta av livet. En god kopp kaffe, ett glas vin, en massage, ett tänt ljus eller en kärleksfull kram. Ett riktigt gapskratt.
 
Jag njuter av att kunna jogga. Även om det vissa dagar går förbaskat trögt, så  är jag glad och tacksam över att kunna använda min kropp. Detta är något som jag tidigare tog för givet. Idag ser jag det som en gåva. Det ger insikter att vara halvsidesförlamad :). Insikter som jag alltid kommer att bära med mig.
 
I år ska jag springa min 15 tjejmil. Mitt ego vill att jag gör det för att vara duktig, för prestationen. Men jag gör det för att ha något att träna inför och för att fira att jag kan. Löpningen ger mig kraft och styrka. Att andas, vara i naturen, svettas, att bli riktigt trött i kroppen. Sedan unnar jag mig en lång dusch, en ansiktsmask, jag målar mina naglar i en glad röd färg. Äter en lyxig glass, ler.
 
Lever.
 
Jag springer för oss som har överlevt. Jag springer för livet efter stroke. Till alla survivors där ute. Tillsammans är vi starka!
 
 

Mitt löfte till mig själv

Publicerad 2018-08-14 10:31:00 i Allmänt,

Jag gav mig själv ett heligt löfte. Att from  idag sluta fokusera på hinder och istället leva i min fulla kraft och potential. Att varje dag affirmera:
 
 
"Jag har allt jag behöver just nu". 
"Jag hämtar kraft i nuet".
"Det är tryggt för mig att slappna av". 
 
Det är med kärlek som med syrgasen på flygplanet. För att kunna hjälpa/älska någon annan måste du först hjälpa/ älska dig själv. Om du älskar dig själv kommer du att vara/agera utifrån din högsta potential och sprida kärleken vidare. Det ger ringar på vattnet. 
 
Det låter kanske enkelt och självklart men det kan vara nog så svårt. Att älska sig själv ovillkorligt. Men, det är en av nycklarna till att leva ett lyckligt liv. En annan nyckel är medveten närvaro. Att vara här och nu och verkligen leva livet ögonblick för ögonblick. Andetag för andetag.
 
Så, idag går jag ut och hittar en bra stubbe eller sten i skogen. Där slår jag mig ned och berättar för mig själv hur mycket jag älskar mig själv. Eller är jag knäpp då? 
 
Det spelar egentligen ingen roll. Jag älskar mig själv så galet mycket ändå. Det är ju mitt heliga  löfte till mig själv.
 
Häng ned mig i min kärleksrevolution. Tillsammans förändrar vi världen. 
 
Be the change you want to see in the World! 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela