strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Tankar från Ordförandekonferensen i STROKE-riksförbundet

Publicerad 2017-06-10 15:35:00 i Allmänt,

Sitter och lyssnar på representantskapet under årets ordförandekonferens.En av de främsta anledningarna till att jag har valt att engagera mig i STROKE-riksförbundet, är för att synliggöra oss som har drabbats av stroke. Speciellt klappar mitt hjärta för oss som har drabbats “mitt i livet”. Jag vill sprida information, visa att vi finns, och jag hoppas också att jag genom att dela med mig av min egen resa vidare efter stroke mitt i livet kan sprida hopp. Jag vill påvisa vikten av rehabilitering och att stroke är en individuell sjukdom. Med andra ord så måste varje strokerehabilitering bli mer eller mindre individuell. Ingen hjärna/stroke är den andra lik med andra ord kan ingen rehabilitering bli den andra lik. Man måste se individen i vare strokerehabilitering. . Jag brinner starkt för detta.
 
Styrelsearbetet innehåller av förklarliga skäl en hel del formalia, regler och rutiner. T ex revisionsberättelse och verksamhetsberättelse. Det är inte det sexigaste av allt men det känns väldigt tryggt att förbundet och strokefonden sköts på ett professionellt och demokratiskt, etiskt och korrekt vis. Att det är högt i tak och att att man vågar diskutera och fråga om sådant man inte förstår är ytterligare ett plus. I förrgår konstaterade vi att vår slutna grupp på fb, "stroke mitt i livet", närmar sig 3000 medlemmar. Varpå vår ordförande, Ove Puisto lovade att bjuda medlem nummer 3000 på ett medlemskap i STROKE riksförbundet.
 
 
Efter att jag hade lagt ut en länk i gruppen till förbundets “bli medlem knapp” så fick vi inte mindre än en handfull nya medlemmar inom ett par timmar. Fantastiskt! Det glädjer mig verkligen. Även om det är förfärligt tråkigt att stroke ökar bland yngre. Ungefär var 17 minut får någon i Sverige en stroke. Sannolikheten att det drabbar någon som du står nära är m.a.o ganska hög. Jag och många med mig arbetar hårt för att uppnå vår vision: “ Ett värdigt liv efter stroke”. Ju fler vi blir desto större möjlighet har vi att påverka beslutsfattarna. Dessutom har vi väldigt trevligt i våra olika föreningar i vårt avlånga land. Om ni nu skulle behöva en ytterligare anledning att bli medlem.
 
Gå med i STROKE riksförbundet idag du också! Tillsammans är vi starka!
 

All you need is love ( och en god natts sömn)

Publicerad 2017-06-07 10:40:00 i Allmänt,

I morse vaknade jag nästintill pigg. Det var väldigt länge sedan jag gjorde det och det var en härlig känsla. Ibland får jag som ”glimtar” om hur livet var förr. Att vakna utvilad är säkert för de flesta en självklarhet. Innan min första utmattning, efter min stroke 2003, så var det så även för mig.
 
2014 blev jag diagnosticerad med utmattningssyndrom, för tredje gången efter min stroke. Denna gång har jag inte lyckats återhämta  mig. Jag blir inte frisk oavsetyt hur mycket jag vilar. Jag har kämpat på. Velat tillbaka. Till den jag ”var”. Den som de sa att jag aldrig skulle bli igen.
 
Idag vet jag: Man kommer inte tillbaka efter en stroke. Man kommer vidare. Ibland så tänker jag att för att kunna göra detta så måste man bryta med sina egna föreställningar om vem man är. Det kan vara svårt. Väldigt svårt. Det händer att jag känner mig nästan som mig själv ibland. Får en ”glimt” av den jag tror mig vara. Mitt rätta jag. En känsla av vemod infinner sig en kort stund. Jag är en annan nu.
 
Det är ju som det är. Det kan ingen ändra på. Jag fick en stroke och jag har en ny hjärna. Ibland svider det babianröv. Ibland tänker jag att livet gav mig en ny chans. En chans att leva ett mer autentiskt liv. En dag som denna, när jag har vaknat nästintill utvilad så orkar jag tänka och känna så. Jag orkar tänka att jag, genom att dela med mig av mina erfarenheter efter stroke, kan hjälpa andra.
 
 
 
 
Det ger mig livskraft och hopp och en stark vilja att leva vidare. Jag vet att jag inte är ensam. Vi är många survivors därute. Många söker efter sin identitet, sitt nya jag. Många med mig gör sitt bästa för att älska sig själva och den kropp man lever i. En kropp som kanske inte alltid gör som man skulle önska men som trots allt är den man ”bor” i. Jag brukar roa mig med att fundera över om jag kunde resa i tiden och ändra sakers skeende. Skulle jag då välja bort min stroke? Svaret på den frågan är ända, att nej, det skulle jag inte.
 
Min stroke har gjort mig till den jag är idag och jag är trots allt en ”härlig skit”, även om jag bor i en muppkropp. Ibland så hatar jag min spastiska vänstersida och mitt sneda ansikte, men idag har jag energi att älska mig själv och min kropp. Så det ska jag göra idag. All you need is love ❤! Till alla survivors därute. ❤! Tillsammans är vi starka.
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela