strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Påsk för hjärntrötta

Publicerad 2018-03-31 14:36:00 i Allmänt,

Jag har tidigare skrivit inlägg med rubriken strokesurvivor i semestertider, strokesurvivor i juletider och nu kommer ytterligare ett på samma tema fast denna gång i påsktider.

Under dessa helger och under semestern så förväntas vi umgås med släkt och vänner. Högtider firar man tillsammans. Så är det. Så tycker jag att det ska vara. Jag har alltid älskat att umgås med människor.

Jag är en väldigt social person, men nu orkar jag inte, på samma sätt. Det är en stor sorg. I år firar jag påsk helt ensam. Jag orkar inget annat.

Så mycket gick förlorat när jag fick stroke. Min rörelseförmåga och mitt minne är påverkat. Jag som alltid varit en väldigt social person orkar nu inte med människor i någon större utsträckning. Jo, det går om man visar mig stor hänsyn och det sker på mina villkor. Så ser livet sällan ut. Vi har tex fyra tonåringar i huset. Hur ska de kunna förstå? Jag försöker att förklara. Berätta, utan att låta som ett offer, men det når inte riktigt fram. Det är så svårt att förklara sådant som inte syns på utsidan. Hela familjens liv är påverkat av min funktionsnedsättning. Det smärtar att skriva så, men det är sant. Jag känner skuld och ofta skäms jag.

Jag klarar inte heller av att lönearbeta och även det är en stor sorg. Det påverkar min självkänsla och min ekonomi. Jag kan inte leva det liv jag hade planerat att leva. Men som jag skrev igår:  ”What doesn’t kill you makes you stronger”. Det är en stor sorg och det får jag också lov att acceptera.

En del av mig kommer kanske alltid att sörja det som gick förlorat i om med min stroke. Kanske kommer den delen att sörja för resten av mitt liv……….? Så kanske det är, och det får jag lov att acceptera. Men Jag har väldigt svårt att förlika mig med det faktum att jag inte riktigt orkar att leva fullt ut. Jag behöver bli bättre på att sätta mig själv i första rummet och det är lättare sagt än gjort.

Jag skriver inte för att ni ska tycka synd om mig eller för att få medömkan. Jag skriver för att jag vill berätta hur det är för mig, och hur det kan vara att leva med en trasig hjärna eller hjärntrötthet.  Jag vet att jag inte är ensam.

Jag hoppas att jag lär mig att leva på mina nya villkor, och faktiskt uppskatta det jag har och den jag är.  I och med min stroke så har jag också vunnit saker: Som en ökad medkänsla, ödmjukhet, en stark vilja, kraft. Jag har också utvecklat min humor, min kärlek.

Men det kanske är som med syrgasen på flygplanet även här. För att kunna hjälpa/älska någon annan måste du först hjälpa/älska dig själv.

 Nu ska jag njuta av att fira påsk helt ensam. Jag orkar inget annat. Det finns nästan ingen mat hemma men det finns mängder med godis och eftersom jag gav bort mer godis och betydligt fler påskägg än jag fick, så tänker jag äta upp allt godis jag hittar i skåp och lådor ;).

Än är jag inte bitter. Jag tror aldrig att jag blir det. Det ligger liksom inte för mig. Nu ska jag sätta mig i solen en stund och njuta av lugnet och tystnaden. Hitta mig själv igen.

 

 

Men jag är som Arnold ni vet. ”I’ll be back!”

 

Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka <3!

 

 

What doesn't kill you.......

Publicerad 2018-03-30 11:14:00 i Allmänt,

....makes you stronger", sjunger Kelly Klarksson.
 
I veckan har jag hjälpt min yngste son att förbereda ett tal, som han skulle hålla i skolan. Temat var: Hur du når dina mål i livet. Hur du blir framgångsrik. De avslutande raderna i hans tal var textraden ur Kelly Klarkssons låt. "What doesn't kill you makes you stronger."
 
 
En annan del  av talet löd: Varje minut, varje sekund lever du för ditt mål. Allt du gör för dig närmare ditt mål. Om andra säger att det är omöjligt så går du in och visar att de har fel. Du kan allt du vill. 
 
Mycket av detta har han hört mig predika genom åren. Mycket har han lärt sig av  min resa som gjort att de idag kallar mig "medicinskt mirakel". Jag har kämpat. Jag har jobbat otroligt målmedvetet. Jag har tagit mig längre än de någonsin trodde var möjligt. Jag är en fighter. 
 
 
 
Men jag är också förfärligt trött. Hjärntröttheten rår jag inte på. Som jag tidigare har beskrivit så går hjärntröttheten i vågor. Idag är en sådan dag när jag knappt tog mig ur sängen. Natten har varit fruktansvärd. Full av mardrömmar. Hjärnan hinner inte sortera och processa intrycken under dagen och då blir sömnen lidande. Mina drömmar liknar skräckfilmsklipp.
 
Jag var utmattad när jag vaknade imorse. Benen känns som cement. Jag orkar knappt stå på dem. Ändå har jag inte gjort speciellt mycket under veckan.Tycker jag iallafall........ Min hjärna verkar ha en annan uppfattning. Kanske är det så att det är alla år som jag har levt över min hjärnas fömåga som nu tar ut sin rätt? Som någon  slags upplupen stressränta som jag nu betalar?
 
 
 
 
 
 
 
Det är detta som gör livet med hjärntrötthet så otroligt svårt att leva. Jag vet aldrig när hjärntröttheten slår till. Eftersom det kräver koncentration att stå, gå och tom sitta upp. Så gör hjärntröttheten att jag inte har något annat val än att ligga ner. 
Jag tycker att jag lär mig. Lär mig att leva med denna förrädiska åkomma, men en dag som idag så känns det hopplöst. Tröstlöst. Hur kul är det att ligga sig igenom livet. Ja det beror ju på hur man tänker kring begreppet "ligga" förstås ;). ;).
 
Jag får nog helt enkelt acceptera att idag blir det inte mycket mer gjort än att sitta på en stol i solen och njuta av den annalkande våren. Och ärligt talat så kunde det ha varit väldigt mycket värre. 
 
Det kanske är sant som Kelly Klarksson sjunger: "What doesn't kill you makes you stronger."
 
 
Till alla survivors därute!
Tillsammans är vi starka! ❤
 
 
 
 
 
 
 
 
 

When nothing goes right.

Publicerad 2018-03-14 10:29:00 i Allmänt,

Jag är sjuk. Jag har någon slags märklig influensa som kväver det mesta av min energi och min livskraft. Det är dötrist. Det finns så mycket som jag vill göra, men jag orkar inte. Så länge jag håller mig i horisontalläge eller sitter still så funkar det hyggligt bra men om jag reser mig så börjar det snurra i huvudet och jag mår illa. Det trycker i bröstet och jag har svårt att andas.

 

 I morse när jag åt frukost, och tyckte förfärligt synd om mig själv, så mindes jag plötsligt ett citat som jag läste för något år sedan: "When nothing goes right, go left".
Plötsligt så insåg jag hur meningslöst det är att kämpa emot. Verkligheten är ju som den är. Oavsett vad jag tycker om den.

Men jag har ett val. Om det inte blir som jag har tänkt mig eller vill.” When Nothing goes right.” Så kan jag välja: En annan väg. “Go Left”. Jag kan acceptera att verkligheten är som den är.  Men leta efter det positiva i det och/eller välja en annan väg. Jag kan "go left".

Så även om jag önskar att jag aldrig hade fått en massiv stroke som givit mig en “ny hjärna” och helt nya livsförutsättningar så har livet givit mig en ny chans. Att leva och fånga varje ögonblick. Jag har tvingats lära mig att leta efter det ljusa i livet. Annars skulle jag inte orka leva. Visst sörjer jag min karriär och det liv jag hade tänkt mig och planerat för, men det är ändå bra härligt att vara fri och kunna göra vad jag vill med mitt liv och mina dagar.

 

Jag finner genuin glädje och djup mening i att dela med mig av min historia och min väg vidare efter stroke. Jag har hittat en ny väg/mening i livet.

 

Idag är jag ju främst sjuk i någon slags märklig influensa men alla symptom av min stroke: Spacitisitet, muskeltonus, svårigheter att koordinera mina rörelser, koncentrera mig att minnas saker, förvärras om jag får en infektion eller ett virus.

 

Så jag är inte bara hjärnskadad och/eller sjuk i någon slags märklig influensa. Jag är både och. Och då är det som jag brukar säga: “Synd om mig. På riktigt”. Den enda vägen jag kan se framför mig idag leder mot soffan, Netflix, och flera koppar te. Godis åt jag igår tills jag mådde illa så det väntar jag nog med. En liten stund iallafall…..

 

“When nothing goes right. Go left”.

 

“Fånga dagen”!

 

Till alla survivors därute <3! Tillsammans är vi starka!

 

 

 

 

 

 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela