Kampen mot systemet - del 2
Jag har haft p tillstånd för rörelsehindrad i ett antal år. Tillståndet löper ett eller två år i taget. När tillståndet är på väg att löpa ut har jag alltid tidigare fått ett brev ifrån min kommun med ansökningshandlingar för förlängning. Min läkare har skickat in ett intyg och tillståndet har förlängts.
Mitt p-tillstånd gick ut sista april i år. När inga handlingar hade kommit från kommunen runt den 20 april så kontaktar jag kommunen. Jag får då veta att de har ändrat sina rutiner. Det åligger numera brukaren att ansöka om förlängning av tillståndet. Detta görs numera digitalt på nätet.
Jag kontaktar kommunen för att tipsa dem om att det kan vara klokt att berätta för sina kommuninvånare, som redan har ett p tillstånd, när de ändrar sina rutiner. Jag får till svar att det åligger brukaren, dvs den funktionsnedsatte, att hålla reda på detta. Jag ifrågasätter detta eftersom mitt liv består av så mycket annat än att spontant surfa in på min kommuns hemsida och kolla om någon rutin har ändrats på senaste tiden.
Dessutom så jag tänker på, och värnar om, de som pga sin funktionsnedsättning inte kan till sig skriftlig information, läsa eller vet hur man surfar in till sin kommuns hemsida.
Vi följer lagar och förordningar får jag till svar. Det är brukarens ansvar att be om en förlängning numera. Detta ska ske digitalt.
Nu blev jag riktigt ledsen och faktiskt förbannad! Jag tänker på alla de som inte har förmågan att formulera sig i tal eller skrift och som kanske har svårt att ta till sig skriftlig information på en hemsida. Jag surfade in på kommunens hemsida (helt o-spontant) och letade reda på en kommunpolitiker. Jag skrev ett mail där jag beskrev mitt ärende och frågade om Huddinge kommun bara vill ha helt friska funktionsfullkomliga medborgare eller om Huddinge kommun vill vara en kommun där alla har möjlighet att leva och verka.
Samtidigt som detta mail skrevs så gjorde jag en ansökan om förlängning av mitt p tillstånd på nätet, i enlighet med den nya rutinen. Min läkare skrev ett intyg liknande de han har skrivit alla tidigare år, eftersom min funktionsförmåga inte har förändrats och jag relativt nyligen genomgått en stor utredning på Danderyd.
Den här gången visade dig sig att den nya handläggaren inte förstod intyget och behövde ha en komplettering. Jag försökte att förklara att det är svårt att få tag på min neurolog och att nytt intyg kommer att dröja. Jag förklarade att jag är beroende av bil och ett p tillstånd för att klara mitt dagliga liv.
Jag behöver ett nytt intyg säger handläggaren. Punkt. Om det inte har inkommit inom tio dagar så avslår jag ansökan.
Efter mycket om och men så kontaktar jag min husläkare, eftersom min neurolog inte går att nå. Jag frågar min husläkare om han kan skriva ett förtydligande till kommunen. Min husläkare blev smått irriterad på handläggaren på kommunen, och skriver ett intyg där han ifrågasatte hur man kan ens överväga att neka en ung människa som har kämpat sig tillbaka till en relativt god fysisk förmåga efter stroke, ett p-tillstånd. Han skrev att vid hjärntrötthet kan jag inte gå alls. Detta för att påtala hur svåra problem jag har. I intyget beskriver han också hur jag har en spastisk pares, koordinationssvårgheter, nedsatt balans och nedsatt koncentration. Han beskriver att det krävs stor koncentration av mig för att kunna gå. Vid hjärntrötthet kan jag helt enkelt inte gå mer än väldigt korta sträckor, och att hjärntrötthet ökar risken för fall.
Vidare står att jag behöver ta mig till fysioterapeut, läkare, apotek och aktiviteter i strokeföreningen och är helt beroende av bil eftersom jag inte klarar av att resa kommunalt.
Handläggaren konstaterar att om jag inte kan gå alls så behöver jag ju inget p tillstånd. Då kan jag ju inte ta mig till och från bilen och omöjligt köra bil. Detta eftersom min läkare hade kryssat i en ruta där det står att min gångförmåga är 0 vid svår hjärntrötthet.
Jag kan stanna hemma de dagar då jag är hjärntrött konstaterar handläggaren.
Min man, som är mitt ombud i detta försökte förklara för handläggaren att det naturligtvis inte är så att jag inte kan gå alls och att läkaren har kryssat i rutan av misstag. Du förstår om du läser texten som läkaren har skrivit försöker han förklara. ”Läkaren har kryssat i rutan där det står att hon saknar gångförmåga. Då ska hon inte köra bil”, hävdar handläggaren. Detta trots att min läkare skrivit att han bedömer att jag uppfyller de medicinska kraven för körkort.
Mitt tillstånd blev inte förlängt. Inte pga att min funktionsförmåga har förbättrats, inte pga ändrade regler, inte pga ett annorlunda utformat läkarintyg utan pga att kommunen har en annan handläggare som beslutsfattare. En handläggare som inte kan acceptera att min läkare har satt ett kryss i en ruta. Resultatet blir att jag sitter hemma. Idag är en dag då jag inte mäktar med att leta p plats eller resa kommunalt.
Är det funktionsrätt att hävda att människor som har svårt att gå ska stanna hemma?Vi som man har dolda funktionsnedsättningar såsom svårt att hitta, orientera sig eller lider av hjärntrötthet. Vi kan stanna hemma.
Om jag alltid visste innan jag åkte iväg till tex fysioterapeuten att idag kommer jag att bli så trött att jag inte kommer att kunna gå eller inte minnas var jag parkerade bilen. Då skulle det om möjligt fungera utan ett parkeringstillstånd, men hjärntrötthet kommer ofta väldigt plötsligt och är omöjlig att beräkna. All min energi går åt till att träna, eller den aktivitet jag har varit på.
Jag vill ju bara leva ett så värdigt liv som möjligt. Ha möjlighet att delta i samhället och inte sitta hemma och skämmas för att jag blev sjuk. Jag bad inte heller om att de skulle rädda mitt liv. Jag har kämpat så hårt för att ta mig dit jag är idag och jag är erbarmligt trött på inkompetenta beslutsfattare på våra myndigheter.
Fk, Af, Beslutsfattare inom kommun och landsting.
De leker med människors liv.
Vad ska till för att de ska bli mer mänskliga och förstående och insiktsfulla. INGEN vill vara sjuk och funktionsnedsatt. Sluta ifrågasätta oss. Nu!
Låt oss samverka istället. Det blir bättre för alla.
Hur det kan gå till ska jag skriva om en annan dag. Idag är jag trött, sur, arg och ledsen. Och Ja jag sitter hemma eftersom jag är för trött för att gå idag...
Till alla survivors därute.
Tillsammans är vi starka <3!
