strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Jag har fastnat i ett trasigt samhällssystem

Publicerad 2016-11-30 11:35:00 i Allmänt,

Jag är ofta trött. Förlamande trött. Det innebär inte att jag somnar sittandes, som många gör, utan att jag lider på insidan. När jag blir för trött får jag ofta stark ångest.
 
Det finns oftast ingen rimlig förklaring på utsidan men när pastor Ågren kommer på besök så ”hjälper han mig” att hitta en förklaring. Det är nog för det där, väser han i mitt öra. Jag hittar m.a.o. ofta en anledning att oroa mig eller att må dåligt. Även om jag innerst inne vet att det ofta är hjärntrötthet som orsakar ångesten, så gör det den inte lättare att bära. Det är knepigt att vilja saker, vilja förändra, påverka, agera, men inte orka. Det är också deprimerande, faktiskt, att vakna trött, ändå pallra sig upp, tvätta ansiktet, svepa in sig i en morgonrock eftersom jag inte orka välja kläder. Stapla ned i köket, laga och äta frukost och sedan vara fullkomligt utmattad igen. Så ÄR det för mig och för tusentals andra som lider av hjärntrötthet. Många har det betydligt värre än jag. Det vill jag också påpeka. Min hjärntrötthet går i skov, i perioder. Detta gör att det är i stort sätt omöjligt att planera livet. Men jag lever och eftersom jag är lite lätt filosofisk eller andlig så tror jag ändå att det finns en mening med det………….
 
Jag kämpar på. Försöker attta en dag i taget. Leva. Jag bråkar med ett trasigt system och hittar ingen utväg. Jag får inte sjukersättning eftersom Fk inte anser att alla rehabiliteringsmöjligheter är uttömda. Då skrev min läkare en remiss till rehab, på Vintersol. Han påpekade vikten av att jag behövde komma hemifrån för att vila upp mig och för att kunna fokusera helt på min rehabträning. Jag fick avslag.Då är det tyvärr lätt att känna att jag borde ha dött istället.
 
Jag passar inte in någonstans. Du har ju barn brukar jag få höra som argument för att jag ska vara tacksam för att jag lever. De skänker mig naturligtvis stor glädje. Jag minns en gång när jag var relativt nyskild, ledsen och trött och förtvivlad. Jacob kom fram till mig och frågade varför jag var ledsen? Han var knappt tre år. Jag minns att jag svarade: ”Jag känner mig så ensam”. Han klappade mig på huvudet och såg mig sedan i ögonen och så sa han: ” Du haju osch” ( Du har ju oss). Han hade slagit ut framtänderna så därför pratade han extra roligt i den åldern. <3! Mina fina killar <3!
 
Jag har ju fler killar i mitt liv nu med Peter och två bonusbarn och en stor kärleksfull, rolig, halvtokig familj. Faktiskt :)! Meningen med livet är att leva ett meningsfullt liv. Idag ska jag fokusera på det som är gott i livet. Gå en promenad i solen, vila och ikväll ska jag väcka mina livsandar med ett glädjefyllt zumbapass. Till alla survivors därute! Tillsammans är vi starka <3!

Hjärntrötthet

Publicerad 2016-11-23 17:10:00 i Allmänt,

Det går att påverka vårt välbefinnande bloggade jag om för ett antal dagar sedan. Jag brukar skriva om acceptans, positivt tänkande och om att det du fokuserar på växer. Idag är jag så sjukt trött. Det är vi väl lite till mans så här års i novembermörkret. De flesta är trötta vid den här tiden på året. Men jag är dessutom hjärntrött och det är en annan typ av trötthet. Det måste jag bara få betona igen. Det går liksom inte att rycka upp sig, tag sig samman, bita ihop. All energi tar slut. Jag blir deppig, förvirrad, tappar balansen och har svårt att koordinera kroppen. Dessutom får jag en stark obehagskänsla i hela kroppen, som om något hemskt är på väg att hända. Kanske är det en rest av den PTSD, post-traumatiskt-stress-syndrom som jag drabbades av efter min stroke, kanske är det en rest av utmattningssyndromet som jag är diagnostiserad med. Kanske är det ”bara” hjärntrötthet. Hur som helst så suger det. Ganska fett faktiskt.
När jag blir för trött så går min hjärna på högvarv, jag blir liksom som ett litet barn, som har blivit övertrött och springer runt i panik. Allt för att inte somna. Jag försöker att få min dagliga dos av dagsljus, jag rör på mig, jag mediterar, jag vilar och äter relativt bra och balanserat. Jag gör saker som ger mig mening i livet som tex mitt engagemang i STROKE riksförbundet och i STROKE föreningen och SMIL. I veckan har jag varit väldigt aktiv. I måndags föreläste jag på två ställen samma dag. Det betalar jag surt för idag. Då ett möte på fm och en lång promenad fullkomligt tog knäcken på mig. Man kan fråga sig varför jag bloggar om detta? Vill jag att man ska tycka synd om? Vill jag att man ska bli imponerad av min styrka? Nej! Jag bloggar eftersom jag vet att det finns många därute som har det som jag. Jag vet att det finns de som saknar förmågan att uttrycka detta. Jag vet att det finns anhöriga och närstående som inte förstår hur det är att leva med en trasig hjärna. Jag vet att det finns en frustration bland många som drabbats av stroke över att ingen förstår hur de faktiskt har det. Ingen stroke är den andra lik men om vi som hardrabbats håller ihop och hjälper varandra så tror jag att det underlättar. Om jag med mina ord kan öka förståelsen så ger det min stroke en mening. Och det är väl det som är meningen med livet – Att leva ett meningsfullt liv?
Till alla survivors därute <3! Tillsammans är vi starka!

Mirakelmediciner: Motion och meditation

Publicerad 2016-11-20 12:58:00 i Allmänt,

Jag har tidigare beskrivit hur jag längtade efter att jogga när jag var halvsidesförlamad efter min stroke. Jag har fortsatt att jogga relativt regelbundet sedan jag reste mig ur rullstolen. Jag vill betona hur nyttigt och välgörande det är. Imorse skrev Karin Bojs en krönika på på vetenskapssidan i DN om hur motion skyddar mot depression. Hon refererade till Anders Hansson bok: “Hjärnstark”. Där Anders beskriver hur motion är rena rama mirakelmedicinen. Tyvärr finns det inte tillräckligt många vetenskapliga studier gjorda på människor för att detta ska vara bevisat. Karin resonerar i artikeln kring orsaken till att detta inte fått större spridning. Varför görs det inte fler vetenskapliga studier kring sambandet mellan psykisk hälsa och motion? Karin konstaterar att det ofta är läkemedelsbolagen som finansierar vetenskapliga studier och drivkraften för att bevisa att motion hjälper lika bra, eller tom bättre, än mediciner är hos dessa väldigt liten. Anders Hansson har i sin bok samlat vetenskapliga studier som styrker att fysisk aktivitet skyddar hjärnan och kroppen mot en rad fysiska åkommor. Men som Karin skriver i sin krönika det behövs mer forskning kring detta ämne. Jag är själv starkt övertygad om sambandet mellan motionens och fysisk och psykisk, och fysisk hälsa. Likadant är det med kopplingen mellan psykisk hälsa och meditation/mindfulnessträning. Detta publiceras det dagligen nya forskningsartiklar om och man kan fundera över hur det kommer sig att dessa inte får större spridning. Kanske är det likadant som med löpning. Det finns inte så mycket pengar att tjäna på detta. Kanske skulle det tvärtom göra att vi inte behövde äta mediciner i den utsträckning som vi gör idag? Jag blir iallafall lite konspirations teoretisk..... Motion är bra! Bara att svettas är välgörande.Det rensar kroppen på slaggprodukter, likaså när vi andas. Vi andas ut slaggprodukter och andas in nytt syre och ny energi. Jag skulle vilja hävda att det är i stort sätt omöjligt att jogga utan att djupandas. Motion renar kropp och knopp, m.a.o. Jag springer inte fort och min vänstra sida hänger inte alltid med men jag joggar för att jag kan och eftersom jag är övertygad om att det stärker mig, Både fysiskt och psykiskt. Imorse när jag läste artikeln så ville jag nästan låtsas om som om den inte fanns. Jag hade verkligen ingen som helst lust att ge mig ut och jogga. Jag ville slappa i soffan framför tv’n hela dagen och var sjukt irriterad på min hurtiga man som nöjt deklarerade att: “Idag ska jag få mig en jogg :)”. Din präktiga j-kel, tänkte jag för han kan verkligen vara irriterande präktig och hurtig ibland. Men så insåg jag att det var vackert väder ute och att jag behöver ljuset. Jag vet ju hur bra jag alltid mår efter en joggingrunda. Jag beslöt mig för att ge min kropp och min hjärna lite ny energi och nytt syre. Så trots att min “Kronblom-del” stretade emot så snörde jag på mig joggingskorna och gav mig iväg. Nu ca 50 minuter senare är jag röd/blå/lila i fejset och härligt svettig. Det är så skönt, efteråt! Jag måste komma ihåg det nästa gång när jag känner motstånd mot att ge mig iväg.Kanske är det så att motion är bland den bästa gåvan du kan ge dig själv och din kropp. “Jag springer för livet! Efter stroke” Vad springer du för? Till alla survivors därute <3! Tillsammans är vi starka!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela