strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Konsten att njuta av livet

Publicerad 2018-08-16 17:24:00 i Allmänt,

Allt är, eller kan vara, träning efter en stroke. Med träning, envishet, tro och vilja så kan man komma långt. Träna, träna, träna. Så snart man nått ett mål så kommer nästa. När man klarar sin vardag så ska man arbeta. Gå upp i tid. Först när man återigen arbetar heltid är man "tillbaka". Strävan blir själva livet. Med risk att man missar att leva. 
 
För mig blev de  bestående funktionsnedsättningar som jag fick efter min stroke en slags gåva. Jag klarar inte av att stressa längre. Vilket har lett till att jag gör saker mer långsamt nu för tiden. Jag vilar större delen av min vakna tid, eftersom jag måste. Jag orkar inte annars.
 
Delar av mitt forna jag kämpar emot men det finns ingen annan väg.  Jag orkar inte lika mycket,  men det har givit mig möjlighet att stanna upp och njuta av livet. Så som det är här och nu.
 
Jag har tvingats att fundera  detta över vad som verkligen är viktigt. Jag fick en andra chans och idag är jag mer mån om att njuta av livet. En god kopp kaffe, ett glas vin, en massage, ett tänt ljus eller en kärleksfull kram. Ett riktigt gapskratt.
 
Jag njuter av att kunna jogga. Även om det vissa dagar går förbaskat trögt, så  är jag glad och tacksam över att kunna använda min kropp. Detta är något som jag tidigare tog för givet. Idag ser jag det som en gåva. Det ger insikter att vara halvsidesförlamad :). Insikter som jag alltid kommer att bära med mig.
 
I år ska jag springa min 15 tjejmil. Mitt ego vill att jag gör det för att vara duktig, för prestationen. Men jag gör det för att ha något att träna inför och för att fira att jag kan. Löpningen ger mig kraft och styrka. Att andas, vara i naturen, svettas, att bli riktigt trött i kroppen. Sedan unnar jag mig en lång dusch, en ansiktsmask, jag målar mina naglar i en glad röd färg. Äter en lyxig glass, ler.
 
Lever.
 
Jag springer för oss som har överlevt. Jag springer för livet efter stroke. Till alla survivors där ute. Tillsammans är vi starka!
 
 

Mitt löfte till mig själv

Publicerad 2018-08-14 10:31:00 i Allmänt,

Jag gav mig själv ett heligt löfte. Att from  idag sluta fokusera på hinder och istället leva i min fulla kraft och potential. Att varje dag affirmera:
 
 
"Jag har allt jag behöver just nu". 
"Jag hämtar kraft i nuet".
"Det är tryggt för mig att slappna av". 
 
Det är med kärlek som med syrgasen på flygplanet. För att kunna hjälpa/älska någon annan måste du först hjälpa/ älska dig själv. Om du älskar dig själv kommer du att vara/agera utifrån din högsta potential och sprida kärleken vidare. Det ger ringar på vattnet. 
 
Det låter kanske enkelt och självklart men det kan vara nog så svårt. Att älska sig själv ovillkorligt. Men, det är en av nycklarna till att leva ett lyckligt liv. En annan nyckel är medveten närvaro. Att vara här och nu och verkligen leva livet ögonblick för ögonblick. Andetag för andetag.
 
Så, idag går jag ut och hittar en bra stubbe eller sten i skogen. Där slår jag mig ned och berättar för mig själv hur mycket jag älskar mig själv. Eller är jag knäpp då? 
 
Det spelar egentligen ingen roll. Jag älskar mig själv så galet mycket ändå. Det är ju mitt heliga  löfte till mig själv.
 
Häng ned mig i min kärleksrevolution. Tillsammans förändrar vi världen. 
 
Be the change you want to see in the World! 
 
 

Tre magiska t'n.

Publicerad 2018-08-08 18:02:00 i Allmänt,

Jag sitter vid vattnet och lyssnar på vågornas kluckande. Jag undrar om det är så här det känns att vara lycklig? För första gången på 13 år så kan jag unna mig att bara vara. Rent hypotetiskt så hade jag väl kunnat göra det innan också, men jag har varit inne i så många olika, väldigt jobbiga processer. 
 
Det är är först den här sommaren som jag har hel sjukersättning och slipper fundera på läkarbesök, intyg och Fk. 
 
Jag har haft det så osäkert under  så många år. Jag har nu försökt  att summera min resa till den punkt jag befinner mig på idag,  och har kommit fram till att några t-ord faktiskt är och har varit  till stor hjälp.
 
Tro. Tillit och tålamod.
Tro på dig själv och dina drömmar, din inre längtan, tillit till att du vet svaren och att de kommer till dig. Tålamod. Ibland tar det tid men om du fortsätter att tro så visar sig vägen.Som en bonus så skulle jag kunna lägga till tacksamhet. För ett sätt att hitta kraft och våga följa sin inre längtan är att praktisera tacksamhet. Att göra det till en vana att skriva ned saker som man är tacksam för.
 
Efter en stoke tex så kan det ta lång tid att hitta nya vägar. Att återfå förlorade funktioner.  Inom vården så tenderar man att säga att efter sex månader så kan man inte förvänta sig att bli så mycket bättre. Det stämmer inte! Ni som får höra det. Lyssna inte! Jag lärde mig att använda min vänster hand, 14 år efter min stroke.  Hjärnan är formbar och hittar nya vägar om man fortsätter att utmana den. Med tiden blir man ofta duktigare på att hitta lösningar.
 
Det stämmer inte att det inte kan bli bättre efter sex månader. De största och mest spontana förbättringarna kommer ofta inom det första året medan hjärntrötthet tex, ofta avtar efter ett år.
 
Det finns alltid hopp och du sätter din egen agenda. Sätt upp egna mål. Tro på dig själv. Tag hjälp för att nå målen.  Tyvärr måste man ibland vara  lite besvärlig för att få den rehab man behöver. Tag hjälp av andra. Läs bloggar, kolla Instagram, sök på nätet för att hitta övningar som hjälper dig att träna upp de förmågor du vill återfå. Ge aldrig någonsin upp. Det kan ta tid men det finns en väg vidate efter stroke. Du har rätt att få hjälp så länge du behöver. Ofta behöver man hjälp/rehab under resten av livet. I perioder.
 
Tro på dig själv och din egen förmåga. Skriv med dina mål. Skapa en målbild och 
 
Tro.
 
Det är steg 1.
 
 
Ha tillit till att du når dina mål. Ibland ändras målen längs med vägen. Ha tillit till att "livet" leder dig rätt. Tillit till att vägen kommer att visa sig om du fortsätter att tro på dina drömmar/det du vill.
Tillit kan vara svårt ibland men det är ack så viktigt.
Tillit.
2. Tillit.
 
Sedan hat vid det tredje.
 Tålamod. 
 
Ha tålamod. Det är inte alltid vi får de resultat vi önskar med en gång. Tålamod är en därför en viktig ingrediens. 
 
Det fjärde är tid. Hänger ihop med tålamod. Tid och tålamod.
 
På vägen kan man passa på att utöva tacksamhet. Påminna sig själv om vad man har att vara tacksam för. Då är det lättare att hitta lösningar och vägar.
 
Tro, tillit, tålamod, tid och tacksamhet.
 
Det är de magiska ingrediensern
 
Det blir inte alltid som man har tänkt sig men det kan bli j-ligt bra ändå. Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka! ❤

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela