Hjärntrötthet - igen!
Jag är ledsen om jag är tjatig, men detta ämne ligger mig så oerhört varmt om hjärtat. Hjärntrötthet är väldigt vanligt efter en stroke. Föer de allra flesta läker den ut efter det första året. Men!
Hjärntröttheten blir bestående för ca 30% av de som har överlevt en stroke.
Nu kommer det viktiga! Bestående hjärntrötthet går inte att träna bort. Går den att träna bort så var det inte hjärntrötthet. Då var det något annat.
Jag var hjärntrött på ett något annorlunda sätt under det första året efter min stroke, sedan blev det bättre. Jag trodde att jag var frisk, och fick först 10 år senare förklarat för mig efter många, långa och utförliga utredningar att bestående hjärntrötthet är av en något annorlunda karaktär. Jag fick också veta att man kan "skärpa till sig" under en period och att hjärntrötthet kan ackumuleras.
Man liksom "vänjer sig" vid att vara trött och slut på energi. Många upplever att de har svårt att komma igång med en aktivitet. Så var det aldrig för mig. Däremot kan jag bli ostrukturerad, förlora koncentrationen och glömma bort vad jag håller på med, mitt i en aktivitet. Jag måste liksom skärpa mig för att få saker i mål. Och att vila blir i stort sätt omöjligt. Jag har tidigare skrivit om hur en av mina terapeuter förklarade för mig att min "lugn och ro-knapp" är ur funktion. Jag måste dagligen träna på att ge mig själv vila/pauser. Jag har påminnelser i telefonen som varje minut påminner mig om att stanna upp och andas.
Jag kämpade emot och vill bli som "förr". Orka allt jag gjorde förr, men jag har tvingats att inse att det aldrig blir som förr. Jag måste hålla ett betydligt lägre tempo för att orka.
Jag fick en ny chans. En möjlighet att leva ett liv i ett betydligt lugnare tempo och göra sådant som fyller på min energi. Jag tänker inte missa den genom att försöka "passa in" i ett till vissa delar dysfunktionellt samhälle. Andra kanske har något att lära av oss hjärntrötta t.om. :)!
Till alla survivors därute.
Tillsammans är vi starka <3!
