En bra dag
I måndags kväll höll jag en föreläsning om stroke. Efter föreläsningen uttryckte en av åhörarna sin beundran för hur kunnig jag var i ämnet. Jag blev glad för positiv feedback, så klart. Sedan insåg jag att jag genom min sjukdom har fått,inte bara erfarenheter, utan även kunskaper.
Kunskaperna har liksom smugit sig på under åren genom de sammanhang jag har befunnit mig i. Böcker jag har läst, föreläsningar jag har gått på, genom mitt engagemang i STROKE riksförbundet och i SMIL, människor jag har träffat. Inte minst min egen sjukdom och hur konsekvenserna av min stroke har påverkat mig och mitt liv.
Jag finner stor mening i att dela med mig av mina erfarenheter. Erfarenheter som jag på intet vis valde att få. Få vill ju bli sjuka och funktionsnedsatt i unga år. Inte jag heller, men jag har valt att göra något av mina erfarenheter. Jag är nämligen övertygad om att meningen med livet är att leva ett meningsfullt liv.
Jag hoppades och kämpade länge för att ”ta mig tillbaka”. Idag vet jag att man aldrig kommer ”tillbaka”, men man kan komma vidare. Det finns en väg vidare efter stroke. Det kan vara ett tufft jobb att ta sig vidare och finna glädje och mening i livet när kroppen och den mentala energin kanske gör att man behöver sova (aktivt vila) större delen av dagen. Visst känner man sig frustrerad och ledsen. Ofta.
Det kan vara oerhört jobbigt att inte ha energi att leva det liv man skulle önska. När jag skriver energi så menar jag mental energi. För oss som lever med en pares eller annan nedsättning i rörelseapparaten synlig eller osynlig efter stroke så krävs det extra mycket energi för att kunna förflytta sig. Om man ens kan göra det för egen maskin. Ibland är det jobbigt att bara sitta rakt upp och ned på en stol.
Det kan vara lätt att se sig själv som ett offer. Kolla här sitter jag och är strokeskadad och orkar ingenting och ingen bryr sig. Stackars mig!
Det är synd om oss som har fått stroke! Men vi har ett val. Vi kan välja att fastna med offerkoftan på oss eller så kan vi välja att tänka att vi fick en andra chans och vara tacksamma för det liv vi faktiskt har. Det är lätt att låta klämmig. ”Äsch, lite stroke är väl inget att gnälla över”. Det är inte så jag menar, utan mer att vi aktivt kan välja att se varje dag i livet som en unik gåva som du kan välja att göra ditt absolut bästa av.
Och vet ni vad det bästa är? Jo, nämligen: Att fungerar det inte idag så får du en ny chans. Redan nästa andetag. Varje andetag är ett nytt nu.
Idag är en bra dag att ha en bra dag <3
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka!
