strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Att ha tillit till livet

Publicerad 2018-06-27 09:27:00 i Allmänt,

Jag har alltid ansetts vara en orolig själ. Jag vet att det sas, ovanför mitt huvud, att jag var "harig" som liten. Jag tror inte att de vuxna som uttryckte sig så hade tänkt att jag skulle höra eller förstå, men det gjorde jag. Det har etsat sig fast.
Idag kan jag tänka att jag alltid har varit känslig och att det som jag har lärt mig är "fjantigt" och "harigt" i själva verket är en styrka.  Men det har tagit tid att förstå det. 
 
Jag lärde mig att gömma/dölja min känslighet. Jag slutade att lyssna på "min inre röst". Litade bara på evidens och resultat av forskning. Allt annat var trams och humbug. Bra! Nu är jag trygg. Jag har koll.
 
Efter min stroke och de kriser som följde har jag återigen hittat tillbaka till min känslighet och det är en sådan gåva. Jag har också utvecklat en slags tillit till livet. Det mesta löser sig om man vågar drömma, sätta mål och lämna över lösningen till "universum/ Gud eller Robert Lind i Kramfors". Det viktiga är inte vad du tror på utan att du tror. 
 
 
 
 
Vi är inte ensamma och vi får vägledning/hjälp, men vi behöver vara öppna och mottagliga för tecknen. Jag upplevde att i stillheten som infann sig efter min stroke, då jag var oförmögen att sysselssätta mig vare sig fysiskt eller koignitivt. I det vacum som uppstod då,  kunde jag plötsligt höra "min inre röst". Plötsligt upplevde jag en trygghet som jag aldrig tidigare har upplevt i mitt liv.
 
Insikten var stark och uppenbar: "Det finns inget att vara rädd för". Inget alls! Jag var fuillkomligt trygg, fullkomligt harmonisk, stilla och fylld av ljus och kärlek. Ja, jag vet att det låter lite fjantigt men det var verkligen så det var!
 
I min rehabilitering förlorade jag kontakten med den "inre rösten". Jag tappade bort mig själv på vägen. Gång på gång. Jag ville tillbaka. Prestera. Leverera. Då var jag ju någon, men tänk om det räcker med att bara vara. Tänk om jag inte måste prestera för att finnas till? Tänk om vägen vidare ser annorlunda ut? Om jag måste göra förändringar. Yttre och inre. At livet kanske aldrig blir som förr men att det blir riktigt bra ändå. 
 
Åh, vad jag önskar att vi strokesurvivors fick möjlighet att leva våra liv på våra villkor. Med en trasig hjärna passar man sällan in i samhället. Alla ljud, ljus och all effektivitet. Vi ska skynda oss, multitaska och anpassa oss, kunna göra 100 saker på en gång utan att tappa tråden,  och snabbt ska det gå.  Jag klarar det inte och jag vet att jag inte är ensam. Vi är många som kämpar febrilt för att "passa in", på bekostnad av vår livskvalitet.
 
Men jag fick en ny chans och den här gången tänker jag vara precis den känsliga, hariga Anneli som jag är. Med känsligheten kommer även ljus och kärlek och det vill jag sprida. Till alla survivors där ute! Tillsammans är vi starka <3!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela