strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Det som inte dödar.......

Publicerad 2016-08-15 17:28:00 i Allmänt,

“In every life we have some trouble when you worry you make it doubble. Så sjunger Bobby McFerrin i “Don’t worry be happy”, som jag refererade till härom dagen. Det är sant att livet innehåller utmaningar/prövningar som vi behöver ta oss förbi. Kris och utveckling heter det. Vi hamnar i kris när våra gamla livsstrategier inte längre håller och vi måste hitta nya. Att kämpa emot det som händer (verkligheten) leder sällan framåt. Det är först när vi ser och accepterar verkligheten såsom den är som vi kan göra något åt den eller fullkomligt acceptera den. Såsom vi accepterar (konstaterar) vädret.

Jag har stor användning av SOAS, som man använder inom Mindfulness. Stanna upp- Observera-Agera eller Acceptera - Släpp. Det innebär att stanna upp och bli medveten om vad som pågår i ditt sinne (observera) sedan handlar det om att Agera om det är något du kan påverka eller Acceptera om det är något du inte kan påverka och sedan släppa.
Det är och låter enkelt i teorin men i verkligheten är det ofta svårt. Men SOAS är otroligt effektfullt.

Jag tänker ofta att jag har fått många utmaningar i livet men jag har tagit mig förbi dem. På vägen har jag lärt mig ett antal verktyg som är väldigt användbara i situationer av kris. Det sägs att det som inte dödar stärker och jag är inte död…….

Jag har också en stark inre övertygelse om att det är bra att leta efter det positiva i allt som händer. För det finns alltid något bra i det som händer. Som Björn Afzelius sjunger: “Det sägs att det finns alltid något bra med det som sker, men det kan vara svårt att tro när man inte ser det”. Kontentan av dagens blogg, som jag faktiskt inte visste var den var när jag började skriva, är alltså: Jag är glad och tacksam för de utmaningar som livet har givit mig. Det har gjort mig till den krigare/fighter jag är idag. Jag har styrka, kunskaper och strategier som hjälper mig i livet. Jag har tex lärt mig att genom att observera mig själv och mina tankar och känslor så är jag inte lika lätt ett offer för dem utan får en slags inre flexibilitet och en känsla av kontroll Genom att dela med mig av de kunskaper livet har givit mig så kan jag förhoppningsvis hjälpa andra. Idag var jag på ett grupp-träningsklass på SATS. Jag såg mig själv i spegeln och skämdes lite för att jag inte kunde röra mig lika obehindrat som de andra i salen. Jag kände ett stänk av skam och skuld, över att vara defekt. När jag sedan tvingade mig själv att reflektera över vad den känslan förde med sig så insåg jag att det var bättre att tänka på vilken “vinnare/krigare jag är., och hur modigt det är att faktiskt gå på en grupp träningsklass och träna efter mina förutsättningar. De andra skulle bara veta vilken styrka det krävs för att orka leva med en funktionsnedsättning efter en stroke. Jag gick ifrån salen med en rakare,stoltare hållning än när jag kom in Jag är en strokesurvivor. Don’t mess with me!

Till alla survivors (stroke,bröder och systrar). Tillsammans är vi starka!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela