En regnig dag passar det bra att vara hjärntrött
Jag lever med bestående hjärntrötthet. Det syns inte på utsidan och jag vet aldrig riktigt när den "slår till". Ofta blir jag inte sömntrött utan blir orolig, får ångest och svårt att slappna av. Sådant som kräver energi, att gå och stå och tom sitta upp kan bli omöjligt. Ofta blir jag sängliggande.
Nu har jag haft en helg full av aktiviteter och social samvaro och var beredd på att bli trött och behöva vila. Igår rensade jag i rabatter. Det är vilsamt för hjärnan och jag tar många pauser. Stannar upp. Känner jorden under mig, lyssnar på fåglarna, känner dofterna, ÄR. Men kroppen säger ifrån. Jag får värk i rygg och axlar och svårt att andas. Som tur är så har jag en väldigt bra kiropraktor och jag fick en akut tid hos honom igår. Idag är det bättre i ryggen men benen och höfterna värker. Som när man har influensa ungefär. Ibland tror jag att jag hittar på. Jag är nog inte trött - egentligen. Men om jag inte lyssnar så slår hjärnan undan benen för mig. Bokstavligen. Då kan jag inte gå längre.
Så hur jäkla tråkigt det än är så blir det till att sitta i soffan idag. Lyssna på regnet som smattrar mot rutan, medan livet pågår där ute.
Det är en del av mitt liv som "professionell strokesurvivor". Det är ett heltidsjobb för mig. Därav yrkestiteln.
