Offer eller hjältinna?
Igår fick jag höra från en person jag mötte: ”Jag tycker synd om dig för att du fick stroke”. Personen såg på mig med medlidande. Senare samma dag sa någon: ” Jag följer din blogg. Du inspirerar mig. Jag läser och tänker: Kunde hon så kan jag”.
För den första personen är jag ett offer. För den andra en hjältinna. Båda är sanna. Jag är både offer och hjältinna. Det var/är synd om mig som blev sjuk. Men jag har aktivt valt att göra något konstruktivt av det jag har varit med om.
Jag började att dela med mig av min resa i förhoppning om att kunna hjälpa någon annan och nu plötsligt så inser jag att det faktiskt händer. Jag hjälper andra. Det är magiskt. Idag tycker jag faktiskt inte synd om mig själv. Jag stolt och glad. Njuter av livet trots mina begränsningar.
Min man sa för något år sedan när jag deppade över att jag inte kunde återgå till arbetslivet, och sörjde min forna karriär: ”Anneli, jag är helt säker på att du gör 100 gånger mer skillnad idag genom dina föreläsningar och din biogg samt ditt ideella engagemang i STROKE Riksförbudet än du någonsin hade gjorde som HR-konsult inom finansbranschen”.
Visst var/är det synd om mig men jag väljer, aktivt, varje dag att se det ljusa i livet och i ärlighetens namn så är det inte så dumt att kunna sova tills man vaknar av sig själv på morgnarna. Visst, jag hade hellre varit frisk men som obotlig optimist så måste jag se det ljusa. Jag tror att vi skapar vår verklighet.
Bilden nedan är illustrativ.
Jg är tidsmiljonär och professionell strokesurvivor/livsnjutare 😊 !
Minns att det är aldrig för sent att ge upp. M.a.o kan du lika gärna försöka lite till.
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka. <3!