strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Jag springer för livet efter stroke

Publicerad 2021-09-03 13:00:00 i Allmänt,

Imorgon springer jag min 18 tjejmil, efter stroke. Jag deltar virtuellt i årets tjejmil. Det känns bäst så i dessa tider. Jag springer för livet efter stroke. Jag springer för att synliggöra oss som lever med trasiga hjärnor  efter stroke. Och för att visa stt det finns en väg vidare. 
 
Det var när jag var halvsidesförlamad efter min hjärnblödning 2003 som jag plötsligt fick lust att jogga. Jag som alltid hatat att springa ville nu inget hellre. Lusten att springa kom inifrån. Läkarna gav mig inget hopp om att någonsin kunna gå igen. Skadorna  är för stora. Det går inte. Jag skulle  ställa in mig på ett liv i rullstol. 
 
Efter tre månaders inneliggande rehab kunde jag ta mina första steg och snart kunde jag  gå sjuķhuskorridoren fram och tillbaka. Det var då jag bestämde mig för att springa tjejmilen samma år och jag gjorde det!!!!!
 
Jag och min syster Malin sprang tjejmilen. Bara åtta månader efter att mina anhöriga tagit farväl av mig I respiratorn.
 
Läkarna kallar mig ett medicinskt mirakel.
 
Men jag har tränat hårt. Både fysiskt men också mentalt. Jag ser det hända för mitt inte som på film. Känner känslan innan det har hänt. Skriver ner mina mål och bryter ner dem i aktiviteter som jag bockar av en efter en. 
 
Jag har  fortsatt att jogga. Jag springer intervaller. 5 min jogg, 2 min gång. I en timme. Ibland korta intervaller. Springer fort 1 min, går en minut. I 30-40 min. Jag tränar styrka i ben, fotled och vad. Coreträning och stretch behövs också. Jag har ilägg i skorna och ortoser som hjälper mig med fotlyft och som motverkar att jag översträcker knät. Jag har brusreducerande hörlurar, keps med skärm. Allt för att minimera intrycken utifrån. 
 
Forskning visar att just löpning är väldigt bra för hjärnan. Att det tom kan skapa nya hjärnceller. Då tänker jag att min kropp visste vad den behövde för att helas. Varifrån kom annars lusten att springa? 
 
Du som är  sugen på att testa. Var inte rädd. Skaffa en springkompis, prata med en fysioterapeut. Det finns ortopediska hjälpmedel för dig som vill kunna jogga och av din fysioterapeut kan du få anpassade övningar för just dig. Det är en helt underbar känsla att liksom kunna springa ifrån allt jobbigt. Det mesta brukar könnas bättre och lättare efter en löprunda.
 
Idag kallar jag mig professionell strokesurvivor -eftersom det är ett heltidsjobb för mig att överleva. Jag springer för livet efter stroke. Inte fort men jag springer. Glöm inte att heja på mig imorgon. 
 
Towanda 💪🏃‍♀️🏃‍♀️🏃‍♀️.
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela