Jag balanserar på en tunn lina
Det har varit tufft en tid. Jag har varit väldigt trött och kraftlös. En anledning är att spactisiteten, orivilligt spända muskler, har ökat. Det ökar min upplevda stress. Hjärnan tolkar kroppen signaler som att det är fara. Spactisiteten gör att axlarna åker upp, hakan skjuts fram, höften åker bak, knät slår över bakåt. Allt detta är pga spastisitet. Överlag så är jag väldigt spänd på hela vänster sida. Hjärnan tolkar det som 'fara" och letar efter anledningar. Hittar den inget i nuet så hittar den ofta något i dåtid eller i framtiden. Hjärnan är kreativ och brukar hitta en orsak till stressen och då ökar stresspåslaget och kroppen reagerar på stressen. Spiralen är igång. Ja, ni fattar 😎.
Har jag energi kvar så brukar jag kunna stoppa spiralen. Jag hinner stoppa den i tid. "Aha! Jag är spastisk i vänster skuldra. Det gör att det är svårare att andas". Det är inget farligt. Andas lugnt. men när energin är slut så blir jag ett "offer för mina egna tankar".
Lägg hjärntrötthet ovanpå detta....
Det kluriga med hjärntrötthet är att jag oftast inte blir sömntrött. Ofta känner jag inte ens att jag behöver vila och skärma av från alla intryck. Andas djupa andetag och få musklerna att slappna av. Stoppa stressspiralen.
När energin tar slut får jag ofta ångest och blir orolig. Hjärnan har svårt ett hantera och sortera intryck och verkligheten blir skrämmande. Lite som på skräckfilm. Med korta sekvenser med obegripliga bilder och höga ljud. Jag får svårt att minnas saker. Jag kan av mina närmaste uppfattas som förvirrad. Ute bland folk lyckas jag ofta skärpa till mig och jag har goda strategier för att hantera de funktioner som inte längre funkar. Tex att hitta eller minnas vad jag ska göra.
Idag när jag träffade min fysioterapeut så sa hon: "Men Anneli det är inte så konstigt att du blir trött. All din energi går ju åt till att träna. Du tränar hårt och är så envis och målmedvetenhet.
Jag insåg att jag helst tiden måste balansera för orka. Om jag gör mer än min hjärna klarar av så backar jag i utvecklingen.
Det är ett heltidsjobb att överleva och bibehålla de funktioner jag har återfått.
När min fysioterapeut, som för övrigt är helt fantastisk, bekräftade mig så kände jag en djup sorg och medkänsla med mig själv. Det är faktiskt ganska tufft att leva med en trasig hjärna. Jag ville gråta och tyckte väldigt synd om mig själv. Men jag är rädd att fastna med offerkoftan på så jag brukar vända tankarna till något positivt ganska snart.
Jag kände sorg, men jag kände också stolthet över att jag inte ger upp. Framstegen kommer fortfarande, men de är inte lika stora och den där balansen den måste jag ständigt hålla. Ibland tappar jag den men med envishet och omtanke om mig själv så återfår jag den. Nu ska jag unna mig ett rejält påsklov så tar jag nya tag efter påska 😎. Då ska jag också få botox för att motverka spactisitet och underlätta träning. Vila är faktiskt livsnödvändigt för mig i perioder. Det börjar jag lära mig.......
Om ni ser en ovanligt vinglig häxa på kvasten på väg till Blåkulla då vet ni att det är jag som kämpar med balansen. I'll be back! 💪 don't mess With me. I m a strokesurvivor!
Min bok strokesurvivor vägen vidare efter stroke finns både som vanlig bok och som ljudbok. Hör av dig om du önskar ett signerat exeemplar. [email protected] eller smsa 0720/483945. Boken finns också på de flesta ljudboks sighter och att köpa i handeln.
