När hjärnan inte orkar
När hjärnan inte orkar, så funkar ingenting. Det är t.o.m jobbigt att andas. Nästan ingenting fungerar per automatik, utan varje aktivitet måste ske med hjälp av medvetna tankar.
Jag var väldigt aktiv i förra veckan. Jag tog "höjd" för detta. Gick och lade mig extra tidigt. Vilade. Såg till att ha allt förberett. Tog tid för mig själv och min återhämtning. Det gick hyggligt bra men jag betalar för det nu. Nu är hjärnan slut.
Jag får influensaliknande symptom. Ont i kroppen, halsen och i huvudet, mår illa och får yrsel
Dessutom kommer ofta Pastor Ågren ( min benämning på ångest) på besök. Jag får otroligt svårt att hitta ett inre lugn. Jag blir orolig, stressad, får svårt att koppla av.
Jag VET allt detta. Jag visste att jag skulle få betala för min insats förra veckan, ändå är det förbannat trisst.
Man kan kanske tycka att jag borde vara hemma och vila mig hela tiden, men jag brinner så otroligt starkt för mina hjärtefrågor, och jag vill så väldigt gärna berätta om hur livet som "strokesurvivor" kan vara. För att öka förståelsen för oss och för att bidra till en bättre värld.
Missförstå mig inte! Jag är inte martyr. Jag väljer aktivt men det känns angeläget att berätta att det kostar på, och även om jag ser ut att ha hur mycket energi som helst så är det inte hela sanningen. Så är det för många av oss survivors, men som det står i boken när hjärnan inte orkar: "En hjärntrött person ger inte upp. En hjärntrött person försöker om och om igen".
Vi som är hjärntrötta vill ofta så otroligt mycket mer än vad vid orkar, och det tar ofta otroligt lång tid att hitta en ny balans, ett hållbart sätt att leva. Efter 14 år och nio månader så tar jag dagligen steg för steg vidare på min krokiga väg vidare efter stroke. Det finns en väg vidare efter stroke och tillsammans är det lättare att vandra den. Till alla survivors därute ❤! Tillsammans är vi starka!
