Kommer jag tillbaka efter min stroke?
Blir jag återställd efter en stroke? Frågan kommer ofta från de som nyligen insjuknat. Som ”professionell strokesurvivor med 17 år på nacken och ett engagemang inom tex RIKSstroke, strokeföreningen, och olika arbetsgrupper inom vård och rehab så tror jag mig ha en hel del erfarenhet inom frågan.
1. Det är olika. Beroende på skadans omfattning vilka delar som skadades. Hur snabbt du fick behandling, rehab mm. Mm.
2. Vem du var innan du fick stroke spelar också in. Om du var mycket fysiskt aktiv innan så är det något lättare att återfå fysiska funktioner, men det betyder inte att bara för att du var fysiskt aktiv innan så kommer du att bli det igen. Det krävs anpassad träning. En del behöver rullstol på sikt men har ett väldigt bra liv ändå.
3. De banor som var starka i din hjärna innan du insjuknade är något lättare att bygga upp igen. Hur mycket du använde din hjärna innan kommer att påverka.
4. Ålder och den form du var i innan kommer onekligen att ha betydelse.
5. Din mentala inställning och din vilja och tro på dig själv kommer att spela roll. Men det är inte så att enbart tro och vilja tar dig dit du vill, men det hjälper dig på vägen. Kanske gör viljan och tron att du fortsätter att söka hjälp även när vården inte längre per automatik erbjuder den. För man måste liksom slåss för sin rätt till rehab, vara listig och hitta nya vägar.
17 år efter min stroke tränar jag fortfarande för att bli bättre och jag gör hela tiden små, små framsteg men framförallt så försämras jag inte, eftersom jag fortsätter att träna.
En fjärdedel av min hjärna förstördes när jag fick hjärnblödning. Jag skulle aldrig mer gå. Det var omöjligt sa läkarna. De delarna av hjärnan är helt utslagna. Döda. Sa de.
En bild från en månad efter min stroke, då jag fortfarande satt i rullstol.
Jag går.
Efter tre/fyra månader lämnade jag rullstolen. jag har efter min stroke börjat jogga och jag har sprungit tjejmilen 17 gånger, jag dansar zumba och har startat danssteget för strokesurvivors. Dans i en trygg miljö anpassad för de som har fått stroke. Vi dansar sittandes, ståendes, liggandes eller ”bara inne i huvudet”. Forskning visar att all dans ger förbättringar i hjärnan oavsett hur mycket du faktiskt kan röra på dig.
Jag är envis och målmedveten. Jag har vägrat att ge mig. När jag inte ar fått hjälp på ett sätt har jag provat ett annat. På så vis gör jag fortfarande små, små framsteg. Efter 17 år. Det är viktigt att fortsätta att träna även om inte resultaten syns med en gång. Om inte annat för att inte bli sämre. Jag får botox i mina spastiska muskler, och har anpassade träningsprogram för det, jag har ortoser och specialanpassade skor för att få en så god gångförmåga som möjligt. Jag tränar fotledslyft, och musslan, för att stärka höften, och gör gummibandsövningar för min bröstrygg/skuldra dagligen.
Jag kallar min professionell strokesurvivor eftersom mitt liv går ut på att träna. Den energi jag har kvar ägnar jag åt att sprida information om stroke och dess konsekvenser både för survivors men även för professionen. Jag ser det som min mission att visa att det finns en väg vidare efter stroke. Man kanske inte kommer tillbaka men man kan ta sig vidare. Och det är helt ok, kanske t.o.m nödvändgt att vråla babbianröööööv, jävligt högt då och då
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka!
P.S. Jag har skrivit en bok om min väg vidare. Boken finns att köpa på nätet. Vill du ha ett signerat ex så skicka ett mail till Anneli.t.heikenborn@gmail.com så ordnar jag det.
