If you can't beat them....
Att fira jul och nyår är på många sätt tortyr för min hjärna. Jag älskar verkligen min familj och tyvärr är jag social och tycker om att umgås. I år avstod jag ett evenemang och tyckte att jag var jätteduktig. Jag satte mig själv och min hälsa i första rummet. Wow! Vilket framsteg. Jag låg hemma i soffan och såg på film medan familjen umgicks.
Tyvärr räckte det inte. Julhelgerna slutade med en kollaps igen. Jag känner ofta inte att jag är/blir trött. Jag däckar till slut. Hjärnan stänger ned och jag blir sängliggande. Denna gången i kombination med magsjuka. Jag kunde inte stå upp utan att kräkas.
Man kan tänka att jag "bara" blev magsjuk, men jag är övertygad om att det är min hjärna sätt att sätta stopp. Med besked.
Jag tyckte som vanligt synd om mig själv. Tycker att det är orättvist. Jag vill ju leva. Men sakta men säkert så inser jag att det är ingen som helst idé att kämpa emot. Det är så här det är just nu. Bara att acceptera! När jag hittade den här bilden på instagram idag så kände jag att den talade till mig. Ville dela den.
Varför kämpa emot något jag ändå inte kan ändra. Jag vill bli vän med min hjärna och min hjärntrötthet. På så vis bryta mig fri.
Vill också dela en bild från Anna-Karin Häggströms underbara bok, välkommen till hjärntröttheten. En mycket fin bok som jag varmt rekommenderar. Följ Anna-Karin på insta @inte_markvardig_men_tankvardig.
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka! ❤💪
