Hjärntrötta hjärnor måste respekteras.
Nationella Strokedagen går av stapeln den andra tisdagen i Maj varje år. Dagen brukar ha olika teman och i år är temat: Hjärntrötthet.
Jag brukar hävda att det går att bli bättre lång tid efter en stroke och att det alltid finns hopp. Att hjärnan är plastisk och omformar sig om man utmanar den. Som exempel brukar jag berätta att jag fick igång rörligheten i min vänstra tumme efter en period med intensiv CI terapi, och det var 13 år efter min stroke.
Men hjärntrötthet går inte att träna bort. Man får helt enkelt anpassa livet efter hjärnan. Annars vill man ju ofta anpassa hjärnan efter livet så att man kan leva som "förr". Man vill tillbaka. Jag hör så ofta dessa ord. Man vill tillbaka. Bli som innan stroken.
Hjärntrötthet går inte att träna bort. Visst går det att hitta strategier och det pågår spännande forskning som undersöker om konditionsträning kan hjälpa vid/mot hjärntrötthet. Men jag har fått anpassa livet efter min hjärna. Jag försökte länge att göra tvärtom och Det slutade med utmattning varenda gång.
Vila och Vård -Av- Anneli dagar är en absolut nödvändighet för att jag ska orka leva.
Att sitta stilla och vara passiv är aldrig en hållbar strategi. Hjärntrött eller ej.
Det gäller att hitta en balans som är hållbar på sikt. Motion och aktiv vila brukar vara ingredienserna i en hållbar livs- cocktail efter stroke. Aktiv vila är olika saker för olika människor men det kan vara yoga, meditation och/eller att strosa i naturen. Ge hjärnan möjlighet att vila från alla intryck. Möjlighet att sortera de intryck som den har fått/mött under dagen.
Motion är också är bra samt att fylla på med sådant som gör dig glad. Det är olika för olika människor. Bara du vet vad som är bra för dig.
Det är min absoluta uppfattning som professionell strokesurvivor!
Det finns en väg vidare efter stroke men det kan ta tid att hitta den så gör som Skalman, "skynda långsamt".
Kärlek till alla survivors som lever med trasiga hjärnor ❤!
