strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Kognitiva filter i hjärnan

Publicerad 2019-08-22 09:46:00 i Allmänt,

Någon skickade ett meddelande till mig på messenger, efter reportaget om mig i Expressen. Tänkte att jag skulle svara men meddelandet har "försvunnit". Kan bero på SBS ( Skit Bakom Spakarna), men jag svarar här eftersom det kanske fler som undrar. Frågan löd. Hur kan du leva utan kognitiva filter? Hur har du tränat för att kunna leva utan dem? 
 
Kognitiva filter är något som våra hjärnor utvecklar för att sortera bort irrelevanta intryck. Det är de filter som gör att du kan fokusera på ett samtal med en person när du sitter på tex en restaurang eller på en buss tillsammans med andra människor som pratar.
Filterna gör att du kan hålla fokus på det som är viktigt för dig i stunden.
Hjärnan liksom sorterar/filtrerar bort det som är irrelevant för dig.Tex en fläkt som surrar i bakgrunden. Med resultatet att du inte hör fläkten efter en stund. Eller du uppfattar den inte om du inte aktivt lyssnar på den. Ljudet sorteras bort. 
 
Efter en stroke så försvinner ofta dessa kognitiva filter. Detta innebär är alla intryck går in i hjärnan och kräver bearbetning och  sortering om och om igen. Det blir jädrigt tröttsamt efter ett tag. Även om man inte tänker på det så tar det energi från din hjärna. " Ja, just det. Det där är fläkten som låter. Den behöver jag inte bry mig om".
 
Likadant är det med blinkande ljus. Människor i rörelse. Allt går rakt in. Hjärnan sorterar och sorterar. Ni kan kanske föreställa er vilken mardröm det kan vara att befinna sig på tex t-centralen i rusningstrafik. Hur utmattad man kan bli av att befinna sig i en sådan miljö. Det syns inte ett dugg på utsidan!
 
 
Det kan också vara problematiskt att vara på tex en middag där flera samtal pågår samtidigt. Med resultatet att man mest sitter tyst och till sist blir/känner sig utanför. Nästa gång kanske man hellre stannar hemma. Många känner sig ofta väldigt ensamma efter en stroke. 
 
 Så vad gör man?
 
Man hittar sin egen väg. Sitt eget sätt. Det finns inga pantentlösningar. Man kan stanna hemma vilket är urtrist i längden men många orkar inte gå ut pga av alla intryck. Jag har vissa soffdagar i min kalendern. Då gör jag ingenting. Sitter hemma i soffan och myser. Men det tog många många år och jag vet inte hur många lunginflammationer/utmattningar/depressioner  innan jag äntligen fick korrekt diagnos. Bestående hjärntrötthet. När jag väl förstod mig själv så kunde jag hitta smarta strategier. 
 
Man kan ha mörka solglasögon för att skydda hjärnan mot skarpt och eller blinkande ljus, (lysrör som blinkar är tortyr). Man kan ha öronproppar för att minimera ljudintrycken och undvika platser med mycket folk i rörelse. Planera in vila innan och efter en middag/fest. Jag fnner också mycket glädje i att träffa andra survivors. Andra survivors förstår ofta utan att man behöver förklara.  
 
 
Själv har jag väldigt svårt att resa med kommunala färdmedel pga de många intrycken, nedsatt gångförmåga, nedsatt koncentration, balans mm, mm.. Så trots att jag är miljönörd så kör jag ofta bil till de aktiviteter jag ska till och då behöver jag parkera nära den aktivitet jag ska till/på. Annars är risken stor att jag inte hittar bilen och eller inte klarar av att gå till den efter den aktivitet jag har varit på. Energin kan ta slut väldigt  fort och oväntat. Då blir det väldigt svårt att gå. Jag snubblar, ramlar ovh slår mig. Jag har sjukt många coola ärr på knäna och en gång föll jag så illa att jag bröt ett ben i handen och blev gipsad. Fick ett rosa bandage :). 
 
Men jag vägrar att sitta hemma.Man får helt enkelt lära  sig att hushålla med energin på ett klokt sätt. Dessutom har jag på nytt sökt parkeringstillstånd för rörelsehindrad. 
 
För INGEN tjänar på att vi sitter hemma hela dagarna, även om jag långtifrån är lika aktiv idag som jag var innan min stroke så är jag social och tycker om att vara med andra. Vissa aktiviter behöver jag ju kunna ta mig till som tex min träning och till läkare/ apotek, mm. Jag är inte lat. Jag har bestående, delvis dolda, funktionsnedsättningar efter stroke. 
 
Så soffdagar till trots så  tänker jag  leva. Inte bara överleva. Ser ni någon med mörka glasögon och höselkåpor inomhus så kanske det inte nödvändigtvis är en världskänd popartist. Det kan vara en professionell strokesurvivor.
 
Till alla survivors därute ❤ ! Tillsammans är vi starka 💪!
 
 

Kommentarer

Postat av: Helen

Publicerad 2019-08-22 14:48:55

Vilken bra beskrivning av det som är svårast att förklara för omgivningen, hur empatiska och förstående de än må vara.

Svar: Tack snälla. Ibland behöver man andras ord för att nå fram. Tillsammans är vi starka 💪❤💪.
Anneli Torsfeldt Heikenborn

Postat av: Birgitta

Publicerad 2019-11-09 20:45:53

Hej!Är funktionsnedsatt efter stroke i april 2019. Tack för en intressant läsning. Känner igen mig i en del av dina beskrivningar. Jag funderar lite om det kan vara möjligt, om hjärnan fungerar på så sätt att när man anpassar sina sociala möten med sorl/ljud men samtidigt i förlängningen utökar dessa, att hjärnan lär sig på nytt att bygga upp ett filter. Har du läst om detta någonstans?
Mvh Birgitta

Svar: Hej Birgitta! Kognitiva filter byggs med tiden ofta upp igen. Nu klarar har ofta av att vistas i stökiga miljöer. Jag behöver vila innan och efter. Det finns alltid hopp ❤🙏.
Anneli Torsfeldt Heikenborn

Postat av: Birgitta

Publicerad 2019-11-18 17:44:15

Tack för svaret

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela