Kognitiva filter i hjärnan
Någon skickade ett meddelande till mig på messenger, efter reportaget om mig i Expressen. Tänkte att jag skulle svara men meddelandet har "försvunnit". Kan bero på SBS ( Skit Bakom Spakarna), men jag svarar här eftersom det kanske fler som undrar. Frågan löd. Hur kan du leva utan kognitiva filter? Hur har du tränat för att kunna leva utan dem?
Kognitiva filter är något som våra hjärnor utvecklar för att sortera bort irrelevanta intryck. Det är de filter som gör att du kan fokusera på ett samtal med en person när du sitter på tex en restaurang eller på en buss tillsammans med andra människor som pratar.
Filterna gör att du kan hålla fokus på det som är viktigt för dig i stunden.
Hjärnan liksom sorterar/filtrerar bort det som är irrelevant för dig.Tex en fläkt som surrar i bakgrunden. Med resultatet att du inte hör fläkten efter en stund. Eller du uppfattar den inte om du inte aktivt lyssnar på den. Ljudet sorteras bort.
Efter en stroke så försvinner ofta dessa kognitiva filter. Detta innebär är alla intryck går in i hjärnan och kräver bearbetning och sortering om och om igen. Det blir jädrigt tröttsamt efter ett tag. Även om man inte tänker på det så tar det energi från din hjärna. " Ja, just det. Det där är fläkten som låter. Den behöver jag inte bry mig om".
Likadant är det med blinkande ljus. Människor i rörelse. Allt går rakt in. Hjärnan sorterar och sorterar. Ni kan kanske föreställa er vilken mardröm det kan vara att befinna sig på tex t-centralen i rusningstrafik. Hur utmattad man kan bli av att befinna sig i en sådan miljö. Det syns inte ett dugg på utsidan!
Det kan också vara problematiskt att vara på tex en middag där flera samtal pågår samtidigt. Med resultatet att man mest sitter tyst och till sist blir/känner sig utanför. Nästa gång kanske man hellre stannar hemma. Många känner sig ofta väldigt ensamma efter en stroke.
Så vad gör man?
Man hittar sin egen väg. Sitt eget sätt. Det finns inga pantentlösningar. Man kan stanna hemma vilket är urtrist i längden men många orkar inte gå ut pga av alla intryck. Jag har vissa soffdagar i min kalendern. Då gör jag ingenting. Sitter hemma i soffan och myser. Men det tog många många år och jag vet inte hur många lunginflammationer/utmattningar/depressioner innan jag äntligen fick korrekt diagnos. Bestående hjärntrötthet. När jag väl förstod mig själv så kunde jag hitta smarta strategier.
Man kan ha mörka solglasögon för att skydda hjärnan mot skarpt och eller blinkande ljus, (lysrör som blinkar är tortyr). Man kan ha öronproppar för att minimera ljudintrycken och undvika platser med mycket folk i rörelse. Planera in vila innan och efter en middag/fest. Jag fnner också mycket glädje i att träffa andra survivors. Andra survivors förstår ofta utan att man behöver förklara.
Själv har jag väldigt svårt att resa med kommunala färdmedel pga de många intrycken, nedsatt gångförmåga, nedsatt koncentration, balans mm, mm.. Så trots att jag är miljönörd så kör jag ofta bil till de aktiviteter jag ska till och då behöver jag parkera nära den aktivitet jag ska till/på. Annars är risken stor att jag inte hittar bilen och eller inte klarar av att gå till den efter den aktivitet jag har varit på. Energin kan ta slut väldigt fort och oväntat. Då blir det väldigt svårt att gå. Jag snubblar, ramlar ovh slår mig. Jag har sjukt många coola ärr på knäna och en gång föll jag så illa att jag bröt ett ben i handen och blev gipsad. Fick ett rosa bandage :).
Men jag vägrar att sitta hemma.Man får helt enkelt lära sig att hushålla med energin på ett klokt sätt. Dessutom har jag på nytt sökt parkeringstillstånd för rörelsehindrad.
För INGEN tjänar på att vi sitter hemma hela dagarna, även om jag långtifrån är lika aktiv idag som jag var innan min stroke så är jag social och tycker om att vara med andra. Vissa aktiviter behöver jag ju kunna ta mig till som tex min träning och till läkare/ apotek, mm. Jag är inte lat. Jag har bestående, delvis dolda, funktionsnedsättningar efter stroke.
Så soffdagar till trots så tänker jag leva. Inte bara överleva. Ser ni någon med mörka glasögon och höselkåpor inomhus så kanske det inte nödvändigtvis är en världskänd popartist. Det kan vara en professionell strokesurvivor.
Till alla survivors därute ❤ ! Tillsammans är vi starka 💪!