strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Att skriva om sin historia

Publicerad 2018-10-24 11:14:00 i Allmänt,

Jag deltar i ett coachingprogram, på distans. Det passar mig fint eftersom jag kan göra uppgifterna när jag har kraft, tid och ork, eller inte alls. Hjärnan och dagsformen bestämmer. En av uppgifterna i kursen just nu är att skriva om sin historia. Berätta en ny berättelse om vem man är, kommer ifrån och ska bli.


Idag finns det inte mycket energi. Kroppen värker som när man har influensa. Jag är helt slut! Orkar inte röra mig. Varje rörelse gör ont och kräver djup koncentration. Då är det inte roligt att leva! Jag är fast i den här “mupp-kroppen" med den här “mupp-hjärnan" och ändå är det jag. Det är en stor och avgrundsdjup sorg.


Om jag skulle skriva om min historia så kanske jag skulle berätta att jag genom min sjukdom  fick insikter som går bortom kroppen och intellektet. Att jag insåg att kärlek är det enda som betyder något och att det inte finns något att vara rädd för, och  att man måste börja med sig själv.


Att jag bor i en kropp som är som en skör blomma, som man måste vårda extremt varsamt. Jag kanske skulle berätta att jag fick insikten om att min enda uppgift här på jorden är att vara den jag kom hit för att vara.


Att sårbarheten är det vackraste jag har/är.


Det är sannerligen inte lätt men jag tilltalas av tanken.


Jag fick en ny chans. Andra förutsättningar. Nu är jag sårbar oavsett om jag vill det eller inte. Då kan jag ju lika gärna se det som en vacker gåva.


Nu ska blomman sträcka sin stjälk och sina blad mot solen, suga lite extra näring genom sina rötter och slå ut. Jag tror att bladen är rosa.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela