Lyckan i ett klocktick.
Plötsligt blev allt tyst. Jag hör fågelkvitter, jag hör fotsteg på grusvägen utanför, jag hör en klocka som tickar. Då påminns jag om hur klockan i mitt sjukhusrum tickade efter min stroke. Tick, tick, tick. Tickandet var till en var till en början olidligt.. Sedan kom insikten. Klar och tydlig. Självklar: Om jag verkligen levde tick för tick så mådde jag ganska ok. Tick för tick, sekund för sekund.
Om jag levde här och nu så stod jag ut med tillvaron precis som den var. Insikten kom till mig då, efter traumat för snart 14 år sedan. Jag tappat bort den ibland, men jag påminns om den tex när det blir så tyst att jag uppfattar en klocka som tickar eller steg på grusvägen utanför. Det enda vi har är nuet. Man kan bli medveten om en längtan efter att hålla fast vid vissa ögonblick eller en längtan efter att skynda bort från vissa. Det enda vi egentligen vet är att det kommer ett nytt nu och sedan ett till och sedan ytterligare ett. Varje nu är en ny chans att leva livet såsom vi själva väljer. Idag väljer jag att leva nu och acceptera livet såsom det är här och nu. Kärlek, medkänsla och glädje önskar jag åt mig själv och alla människor och allt levande.
