Att älska och acceptrera sig själv fullt ut
Igår hade jag en deppig dag. Jag kände mig trött. Tyckte att livet var orättvist. Tänkte på allt jag förlorat. Jobb, energi, pengar, saker, egenvärde. Mitt liv kändes meningslöst! Varför skulle just jag bli sjuk?
Jag var trött på att ha ont. Trött på att ständigt behöva träna för att inte bli sämre. Trött på min sneda kropp och innerligt trött på min mupptå, stortån på vänster fot som pekar snett uppåt vänster och gör ont. Men kanske mest trött på att vara trött. När jag är hjärntrött så är det den mentala energin som dippar. Då orkar jag inte tänka positivt. När min man kommer med klämkäcka kommentarer så vill jag ge honom en käftsmäll!!!! Han fattar ju inte!!!!
Inatt har jag sovit dåligt. Vaknade tidigt av en dröm. Jag låg på botten av en roddbåt. Tryggt vaggad åt precis rätt håll. Båten bar mig. En röst inom mig sa: Du är HELT perfekt precis som du är. Du är hållen. Du är trygg. Vila i din roddbåt. Slappna av. Njut. Du lever. Här och nu.
En insikt nådde mig. Mitt jobb är att älska mig själv precis som jag är. Hur kan jag ge mig själv kärlek? Hur kan jag visa mig själv att jag är värdefull, precis som jag är? Utan yttre bekräftelser. Jag blev så ivrig att sätta igång att jag steg upp kl 06.00.
Idag är en bra dag att ha en bra dag!
Så kan det svänga i en strokesurvivors liv..
Ibland måste man ta en sväng i spiralen. Ibland är man nere, ibland uppe men spiralen för en alltid vidare. Det är en ständig utveckling.
Till alla survivors därute ❤! Tillsammans är vi starka 💪
