Jag är hjärntrött, men jag är mer än det.
Jag är hjärntrött, men jag är mer än det.
Jag har min hjärntrötthet, men jag är den inte.
Jag skriver ofta om min hjärntrötthet och hur den, i kombination med med andra
Funktionsnedsättningar, efter min stroke påverkar mitt liv.
Jag har synliga och dolda
varaktiga funktionsnedsättningar efter min stroke. Det är det inget snack om. Men jag är betydligt mer än så.
Det syns inte jätteväl på utsidan hur svårt det ofta är för mig att gå. Hur mycket koncentration det krävs för att jag inte ska falla. Det är skitjobbigt! Det är inget jag talar om i vanliga fall. Enbart de som står mig riktigt nära vet hur jag har det.
Jag försöker att fokusera på det positiva. Det jag kan. Sedan försöker jag acceptera och leva med
resten.
Jag lever med bestående hjärntrötthet. Jag har den, men jag är den inte. Jag är betydligt mer än så. Jag vägrar att låta hjärntröttheten definiera mig. Hjärntröttheten och mina andra konekveser efter stroke, som att jag tex har svårt att gå, att minnas och att koncentrera mig, hjälper mig att hålla ett lägre tempo. Njuta mer. Leva mer.
Om man söker efter ”gåvan" i varje motgång så finner man den.
Det är ofta jag sörjer det liv som gick förlorat i.o.m med
min stroke, men jag vann också. Jag kan inte längre stressa runt. Jag måste leva mitt liv i ett långsammare tempo och när jag väl accepterar det så inser jag att det också är ganska skönt.
Idag tänker jag njuta av livet så gott det går, i ett tempo som min kropp förmår ;).. Avslutar dagens blogg med ett rim ;). Till alla survivors därute 😍! Tillsammans är vi starka 💪❤!
