strokesurvivor.blogg.se

 Vill dela mig av den "magi" som händer i mitt liv. Som ni kanske vet,(  om ni har följt mig) så drabbades jag av stor hjärnblödning när jag väntade mitt andra barn. Det är drygt 15 år sedan idag. Min son Jacob överlevde trots att han föddes för tidigt.

Både hans och mitt liv var i fara. Men som Jacob brukade säga när han var liten: "Mamma, de sa att vi skulle dö, men vi ville inte det så då gjorde vi inte det."

Enligt läkarkåren är jag ett medicinskt mirakel. De har tom hävdat att jag inte förstår vilket mirakel jag är. För de kan ju inte ha haft fel 😉😉..........

Jag vaknade upp efter hjärnblödningen halvsidesförlamad och läkarna gav mig inget hopp om att någonsin kunna gå igen. Nio månader senare sprang jag tjejmilen. På 70 min. Min kropp sa åt mig att börja jogga. Jag som aldrig hade joggat i hela mitt liv ville nu plötsligt inget hellre. Så jag såg det hända redan i rullstolen. Jag såg det framför mig som på film fast att det tedde sig omöjligt. När jag kunde gå igen så började jag löpträna. Sakta men säkert byggde jag upp mig själv igen. Jag har sprungit tjejmilen varje år sedan dess.
Löpning är en viktig del av mitt liv.

Nu en magisk sak. Ny forskning visar att jogging och konditionskrävande aktiviteter "lagar" hjärnan. Detta har man relativt nyligen kommit fram till.

Då tänker jag: Min kropp ( eller var det min inre vägledning) visste vad den behövde för att helas. Varifrån kom annars lusten att jogga?

Jag har länge haft en stark känsla av att jag drabbades av stroke av en anledning. Sedan drygt ett år tillbaka har jag hel sjukersättning pga bestående hjärntrötthet och rester av spastisk pares. Jag fördökte ta mig tillbaka till arbetslivet men jag passade inte in längre.

Jag blev utmattad. Efter tredje gången förklarade läkaren. Du måste vila. Du kommer att dö annars.

Jag sörjde min karriär. Vem var jag nu? Jag som arbetar i finansbranschen, och efter det coachat chefer och arbetat med omställning. I min kritstrecksrandig kostym var jag någon. Vem var jag nu?

Mina barn uppmuntrade mig att börja blogga så det gjorde jag. Visste inte riktigt vad det skulle bli av det men jag började. Nu får jag mail ifrån människor som berättar att min blogg gör att de orkar tro på sig själva och en väg vidare efter stroke.
Min historia inspirerar :).

Jag har skrivit en bok som nu ligger hos förlaget och ska tryckas. Jag har sett den där boken framför mig i 14 år och nu finns den på riktigt. Som genom magi dök det upp nya kontakter som erbjöd sig att korrläsa och pengar för att ge ut boken.

I höstas föreläste jag på stroketeam kongressen i Stockholm inför flera hundra åhörare från professionen. I vår har jag inte mindre än fyra föreläsningsuppdrag i olika delar av landet till följd av detta.

Jag är vice ordförande i STROKE riksförbundet och brinner starkt för att synliggöra oss som drabbats av stroke mitt i livet. Det finns en väg vidare och det finns hopp men man behöver hjälp och stöd att ta sig vidare i livet. Stroke ökade länge i en grupp och det var bland yngre kvinnor.

Idag lever jag som sagt på sjukersättning och har en betydligt lägre levnadsstandard än när jag arbetade men jag är lycklig. Ja! Jag är lycklig...!
Jag gör något av det jag har varit med om. Jag hjälper andra. Jag inspirerar.

Ny ytterligare magi. Jag har alltid älskat att dansa. Det är nästintill omöjligt efter stroken. Men jag vägrar att ge mig. Jag dansar Zumba. Hellre än bra.

Nu ska jag starta egna dansgrupper i samverkan med danssteget( ett koncept som psykiatrikern Jill Taube har tagit fram) och stroke föreningen och studieförbundet vuxenskolan. Tillåtande rörelseglädje efter var och ens unika förutsättningar. Tanken är att vara ett steg mellan sjukhuset/rehab och innan man känner sig mogen för att gå till SATS eller Friskis. Eller för den som bara vill ha kravlös rörelseglädje. Kombinerat med föreläsningar om vad du själv kan göra för att må så bra som möjligt i kropp och knopp. Kursen ska starta i April. Det är sååå kul.

Boken, föreläsningarna, dansgrupperna. Egot älskar prestationer. Men min själ sjunger. Du är på rätt väg. Det känns i hela kroppen. Det här är meningen. Det känns i hela mitt väsen.

Magin sker när vi lyssnar inåt och följer vår inte vägledning.

Idag är jag så tacksam. 

Tack! Tack! Tack!