Att möta en ny kärlek efter stroke. Jag köpte min man på internet.
Någon som följer min blogg, jag minns inte vem, bad mig att skriva och berätta om hur jag träffade min nuvarande man.
Jag var gift när jag fick min stroke 2003 men äktenskapet höll inte. Jag skulle inte säga att det i huvudsak berodde på att jag fick stroke. Det var nog mer den utlösande faktorn, men det kan jag inte säkert veta.
Vi försökte länge att hitta tillbaka till varandra men det gick inte.
I februari 2006 skickade min man i en skilsmässoansökan. Jag var förtvivlad. Ville ha ”min familj” kvar, men jag insåg ändå att det ”takes two to tango”, som man säger. Vi separerade och innan vi sålde huset så bodde jag där varannan vecka med barnen. Det tog inte lång tid innan det stod ”någon annans” schampo i det som varit mitt badrumsskåp. Mina toalettsaker fick bo i en kartong.
Det var en väldigt tuff tid. Min exman förnekade att han träffat någon annan. På ett sätt var det nog lite skönt. Jag ville inte veta. Fast jag visste ändå……. Jag var extremt ledsen och trött. Trött på att kämpa. Jag kommer aldrig att glömma samtalet på familjerådgivningen då rådgivaren vände sig till min exman och sa: ” Så du tog farväl av kvinnan du älskade i respiratorn”. Jag liksom kände att nu var det över. Såren var för djupa. Vi skulle inte hitta tillbaka till varandra.
Nåja, jag köpte en underbar lägenhet som bara var min (och mina söners förstås 😊). De skulle bo hos mig varannan vecka. De var bara 3 och sex år. Mina fina pojkar. När jag grät och sa att jag kände mig ensam så tröstade de mig och sa: ”Men du har ju oss”. ” Åsch”, lät det ifrån Jacob som saknade framtänder. De hade han slagit ut när han ramlade i trappan hemma i huset.
Jag började ganska snabb att nätdate-a. Jag insåg dock att om jag skulle kunna gå in i en ny relation så var jag först tvungen att läka och trivas i mitt eget sällskap. Jag hade inte varit singel sedan jag var 15 år. Jag visste knappt hur man gör. Jag tränade. Gjorde allt sådant som jag önskade mig av en partner åt mig själv. Jag köpte rosor, tände ljus, dukade fint, köpte tom julklappar till mig själv. Ibland är det bra att ha dåligt minne eftersom jag hann glömma bort vad jag hade köpt när julafton kom 😊.
Jag gick också till biblioteket och lånade boken: ”Mod att träffa den rätta”. Med den som hjälp och med min starka övertygelse om ”tankens kraft” så skrev jag i min skrivbok och visualiserade min perfekta relation.
Eftersom jag ville hjälpa universum lite på traven så letade jag lite själv efter min ”Bergaman man” på nätet. Begreppet ”Bergman man” kom till efter en terapisejour då jag berättat hur min exman sagt: ”Att leva med dig Anneli. Det är som att leva i en jävla Bergman film”. Terapeuten sa: ”Men då får du väl hitta en Bergman- man” då😊.
En dag så hittade jag Peter som letade efter häxan surtant fast ful. Jag mailade med rubriken: Här har du din häxa. Jag berättade ganska tidigt om min stroke. Att jag var en överlevare, en stark person. Peter brukar säga: ”Du går inte konstigt. Du går som Anneli”. Han vet liksom inget annat. Vi flyttade ihop efter nio månader och gifte oss ett och ett halvt år.
Det har inte alltid varit lätt. Speciellt inte när min hjärntrötthet uppdagades, men Peter har haft en stor del i det faktum att vi idag fick ett brev ifrån Fk där de meddelar att de kommer att göra avdrag för min utbetalade sjukpenning när jag får sjukersättning beviljat. Peter berättade att handläggaren på Fk hade ringt och sagt: Får ni ett sådant brev betyder det att vi har beviljat sjukersättning. Jag fick brevet för en stund sedan och Peter berättade att han inte velat berätta att Fk hade ringt. Jag blir så orolig då.
Nu vet jag: Jag köpte världens bästa man på internet! Vi survivors är också värda kärlek. Kanske lite mer än andra tom.
Till alla survivors därute <3!
Tillsammans är vi starka!
