Att återfå bästa funktionsförmåga och ett liv med god livskvalitet.
Vad är rehab?
Eftersom jag blivit beviljad inneliggande rehab så roade jag mig att googla på rehabilitering och vad det innebär. Hittade nedanstående texter på google.
”Rehabilitering är åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och arbetslivsinriktad art som hjälper sjuka och skadade att återfå bästa möjliga funktionsförmåga och ett liv med god livskvalitet.
Sjukvården ansvarar för den medicinska rehabiliteringen och Arbetsförmedlingen för arbetslivsinriktade insatser åt arbetslösa och de som är anställda, men riskerar arbetslöshet. Arbetsgivarna har ansvaret för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen av sina anställda.
Försäkringskassans uppgift är att uppmärksamma behov av rehabilitering och att samordna insatserna i samarbete med dig och med din läkare, arbetsgivaren eller Arbetsförmedlingen och andra som är berörda.
Väldigt mycket är fokuserat på arbete. Men ett annat viktigt mål med rehab är att återfå och bibehålla god livskvalitet, något som RIKS strokes 3 och 5 års uppföljningar visar att man på intet vis kan ta för självklart efter en stroke.
Vi ska leva. Inte bara överleva och ett mål med rehab måste vara att kunna leva ett självständigt liv. Att i så stor utsträckning som möjligt klara sig själv, men kanske också att få insikt i vad man faktiskt behöver hjälp med, och få den hjälpen. Som jag tidigare har skrivit så önskar jag ibland att de som fattar besluten i vårt samhälle kunde få en liten ”prov-stroke” så att de fattar. Det behöver få ta tid. Det krävs resurser, och man behöver hjälp att ta sig vidare. Man är stroke-survivor hela livet och ofta behöver man hjälp i perioder. Kanske under resten av livet.
Men som strokeöverlevare ar man också ett ansvar. Ett ansvar för sitt liv och vad man gör av det. Precis som alla människor har.
Det är tufft men an kan välja inställning. Det är helt ok att vara ledsen. Att sörja och ibland känna sig förtvivlad, men man kan faktiskt i ganska stor utsträckning välja om man tar på sig offerkoftan och hur länge man låter den sitta på. Man kan välja tankar och förhållningssätt och det går att bli bättre, men det krävs träning, tid och tålamod.
Mitt främsta mål med min rehab var att komma ned i varv och stärka mig själv fysiskt och mentalt, men jag kan inte vara tyst när jag ser hur människor far illa i detta kostnadseffektiva, dumsnåla system. Vi måste måna om och bevara platser där människor kan få chans att läka. Mälargården är ett exempel på ett sådant ställe Vi behöver måna om de rehab-anläggningar som finns kvar. Vi måste måna om själen i vårt samhälle. Annars är vi inga människor utan bara lortar.
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka <3!
Towanda
