strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

När man är för trött för att orka vila.....

Publicerad 2020-05-14 19:41:00 i Allmänt,

 
 
Jag kallar mig professionell strokesurvivor. Jag bloggar, föreläser och har skrivit en bok. Som förresten ska bli ljudbok nu :).
 
 
 
 
 
 
Jag delar med mig av mina personliga erfarenheter som strokesurvivor/överlevare..
 
Jag gör det eftersom jag tänker att om jag, genom att dela mina erfarenheter,  kan hjälpa någon annan så får min stroke en mening. 
Som jag tidigare skrivit så tror jag att det är meningen med livet. Att leva ett meningsfullt liv. Och det är något vi skapar. Något var och en av oss ansvarar för. Jag tror inte att det finns någon allmän "mening" eller något standard recept. Var och en ansvarar för sitt liv och för att hitta sin mening. Svaren finns där. Om vi ställer frågor och är lyhörda så får vi svar/vägledning. Men det är svårt att höra den inre rösten om vi rusar runt som yra höns. Höga på att prestera och försöker att fylla egots omåttliga behov.
 
Jag försöker idag att vara mer en "human beeing"än en "human doing" men jag är tämligen urusel på att vila.
 
Ju mer jag gör desto mer "går jag i spinn".  Till sist stupar jag. Innan dess brukar jag äta kopiösa mängder godis. Kroppens sista deperata försök att orka. Att få energi.
 
Sedan kommer Pastor Ågren på besök. Han pekar på en mängd saker som jag faktiskt borde oroa mig för, alternativt ha ångest för.  "Varför gjorde du så?" "Det där var väl verkligen dumt?"
 
Jag vet att när jag blir hjätntrött så får jag ångest. Då oroar jag mig och de svarta tankarna tar lätt  över. Jag vet att det är så. Ändå kan jag inte stoppa det. Ångest/oro och rastlöshet är en effekt av hjänttrötthet som det inte pratas så mycket om. Som jag inte kände till. Därför tog det otroligt lång tid innan jag förstod att det var hjärntrötthet jag lider av. Jag bollades runt i en mängd meningslösa åtgärder inom psykiatrin i flera år innan någon fattade. Aha! Hon är hjärntrött!
 
Idag vet jag att jag har bestående hjärntrötthet,  men jag är ändå lite "dum i huvudet", skrivet med kärlek och respekt för mig själv ;).  Jag glömmer dagligen bort att vila. Jag glömmer bort att det mest vardagliga tar energi och gör mig utmattad. Att jag behöver lägga in "bara vara tid" i min kalender. Jag har VAA dagar. Vård Av Anneli dagar.
 En hjärnskada får så många olika konaekvenser och jag blir trött av de enklaste, mest vardagliga göromål.
 
Det är lätt att glömma bort hur många moment det är i en sådan  enkel sak som att gå upp på morgonen,  äta frukost, klä på sig, packa väskan och ge sig iväg till gymmet. Bara att gå kräver ansträngning av en trasig hjärna. Och vet ni hur många moment det är i  att koka kaffe. Bara en sådan  enkel sak som att ställa in mjölkpaket i kylen igen måste man faktiskt tänkt på, i viss mån.
 
Jag är inget offer men det är tufft. Jag vill berätta för att hjälpa andra. Hjärntrötthet syns inte på utsidan och det är ingen vanlig trötthet. 
 
Nu har jag "glömt" att vila, men som jag brukar säga: Det är aldrig gör sent att ge upp så jag kan lika gärna  försöka lite till. Idag har jag VAA. Steg för steg på vägen vidare efter stroke.
 
Till alla survivors därute! Tillsammans är vi starka ❤💪!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela