Stroke survivor vägen vidare
Strokesurvivor vägen vidare. Jag har skrivit en hel bok i ämnet, men vill ändå dela några viktiga erfarenheter här i min blogg.
Idag vill jag skriva om det där med acceptans. Hur lätt är det inte för omgivningen att liksom, klämkäckt, kastat ur sig: "Jamen, du måste ju acceptera det som har hänt".
Kanske känner man pressen inifrån på att göra just detta.
Acceptera.
Hur accepterar man någonting som hela ens väsen kämpar emot? Något man inte vill ska vara? Jag vill ju inte vara hjärnskadad!
För mig har det gjort otroligt stor skillnad att byta ut acceptera mot konstatera. Dvs om jag inte ser verkligheten såsom den är så kan jag ju inte göra något åt den. Motsatsen till konstatera/acceptera blir förnekelse. Från förnekelse går det inte att ta sig vidare..
Och vet ni. Det är helt ok att sörja det som gått förlorat. Att leva i en kropp som inte längre fungerar som förr, med en hjärna som inte orkar leva upp till alla krav vi ställer på den. Visst fasen får man sörja. Men det gäller att inte fastna i sorgen, i ilskan, bitterheten. Livet blir inte så kul ifrån den platsen.
Därför unnar jag mig depptid när jag känner att jag behöver. En begränsad tid per dag som jag schemalägger. Jag brukar ta 10 min. Då får jag riktigt vältra mig i sorg, frustration och ilska över att jag fick stroke med allt vad det innebär. När de tio minuterna är slut så är det klart. Då tvingar jag mig själv att tänka positiva tankar. Till nästa dags depptid.
Mindfulnessträning hjälper mig också att ta emot acceptera livet såsom det är. Att se tankar för vad de är. Tankar. Det ger mig en ökad medvetenhet och en känsla av inre flexibilitet och valmöjligheter. Jag kan välja vilka tankar och känslor jag väljer att notera och agera på.
Det ÄR ju som det ÄR oavsett vad jag tycker och känner inför det.
Sedan sätter jag mål och delmål. Mina mål har över tid förändrats från att vara prestationsinriktade till att numera mer handla om att jag ska må så bra som möjligt och njuta så mycket som möjligt av livet.
Livet blir inte alltid som vi har tänkt oss men det kan bli jävligt bra ändå. Idag väljer jag att njuta! Vad väljer du?
Till alla survivors därute ❤! Tillsammans är vi starka 💪!
