Träna för hjärnan
Att träna för hjärna. Jag var på en bokrelease igår. På Karolinska institutet.
Forskare där vill på ett enkelt sätt nå ut till den ”vanliga människan” med kunskapen om hur bra och viktig fysisk aktivitet är. Därför har de skrivit en bok i ämnet. Det är bra att röra på sig. Det var väl egentligen inget nytt, men att det var så bra och kanske vi inte riktigt kände till. Fakta som presenteras i boken är evidensbaserade. Bygger på forskning. Fysisk aktivitet lagar hjärnan och gör oss yngre, förbättrar minne, koncentration och problemlösningsförmåga och gör att vi sover bättre.
Jag har efter min stroke ganska svårt att röra på mig. Jag har en spastisk pares i halva min kropp, vilket försvårar alla rörelser jag gör. Allt från att sitta rakt upp och ned på en stol, till att gå och stå kräver en medveten tanke, koncentration och tar energi. Jag har nedsatt känsel och känner inte riktigt var jag har mina leder, om knät är böjt eller sträckt, var jag har min fot, och jag har svårt att kontrollera mina muskler. Ovanpå det så har jag min hjärntrötthet. Den orsakas säkert till viss del av min spastiska pares och den ansträngning den kräver av min hjärna att använda min kropp, men jag har också en hjärntrötthet som vi inte vet var den kommer ifrån.
Hjärntrötthet är fortfarande till stor del ett mysterium. Man tror att det kan bero å att hjärncellerna kommunicerar ineffektivt. Man vet alltså inte ännu vad det beror på. Ca 30% av de som får stroke lider av bestående hjärntrötthet, men för 70% av alla strokesurvivors går hjärntröttheten över efter något år.
Jag lever med bestående hjärntrötthet. Fick diagnosen sent men mycket ”föll på plats” när jag fick förståelse för denna förrädiska åkomma som inte syns ett dugg på utsidan. Det kan vara omöjligt att träna, utföra något fysiskt, med en hjärntrött hjärna. Ibland så går det inte att stå upp ens. Vissa dagar är det sträng vila som gäller.
Andra dagar när det funkar att röra sig så gäller det att hitta sin grej. Aktiviteter som skänker glädje. Där man liksom ”glömmer bort ” att man tränar. Jag har hittat zumba, danssteget och löpning. Jag dansar inte som förr och motståndet att gå in på en ordinarie klass på tex SATS eller Frisks var enormt. Jag fick testa att dansa zumba på rehab och sedan vågade jag mig iväg till en klass när jag kom hem. Tack vare en otrolig zumbainstruktör, Johanna Ahlin. Som på fullaste allvar hävdar att: ”Alla kan zumba. Har ni tagit er hit så kan ni zumba.” Tack vare Johanna så vågade jag. Zumban skänker mig så enormt mycket glädje. Jag vill få fler att våga.
Att våga dansa på sitt sätt. Röra sig. Använda sin kropp. Även om den inte är, fungerar och ser ut som förr så vill jag bidra till rörelseglädje. Därför har jag startat danssteget för strokesurvivors i Huddinge. En samverkan mellan strokeföreningen och studieförbundet vuxenskolan och danssteget Vi dansar på torsdagar 13.30 till 15.50. På Patron Pehrs väg 8, nära bussar, pedel och parkering. Rörelse och speciellt dans, visar forskning, läker våra kroppar OCH våra knoppar. Så VARMT välkommen till danssteget för strokesurvivors <3! Känner du någon som vill gå så tipsa gärna om kursen. All info och anmälan finns på Sv.se.
Vi är survvors. Vi dansar för livet efter stroke. Because life is better when you are dancing <3!
