Visst hjälper det att tänka positivt!
Visst hjälper det att vara positiv
Jag läser i dagens DN om författare Barbara Ehrenreich, som bl.a har skrivit boken ”Gilla läget. Hur allt gick åt helvete med positivt tänkande”. Barbara menar att vi blivit itutade att det hjälper att tänka positivt men att det i själva verket är en lögn.
Barbara granskar omvärlden kritiskt vilket är i grunden positivt. Men nu skulle man ju inte tänka positivt. Då är hon en surkärring, i mina ögon.
Som ni vet så vurmar jag för inre balans och det uppnår man enbart genom att föda sig själv med positiva tankar och känslor. Visst får man vara arg, bitter, sur och ledsen men att fastna i det eller att vara som Ior i Nalle Puh tror jag inte skapar någon vidare livskvalitet. Iors värld vill i alla fall inte jag leva i och det är VI som skapar världen. Med våra tankar och känslor.
När vi drabbas av livet. Tex får stroke, som jag fick, så har man två val. Man kan gilla läget, då menar jag se verkligheten såsom den är och göra det bästa av situationen, eller lägga sig ned och hoppas på att få dö/ bli ett offer/ge upp.
Jag tror att vi ofta pendlar mellan de olika valen. Jag är en positiv skit och det är jag fantastiskt tacksam för. Det är ett aktivt val, som jag gör varje andetag. Viktigt att poängtera att positivt tänkande inte är det samma som förnekelse. Om jag inte ser verkligheten såsom den är kan jag ju inte göra något åt den.
Jag lider av sviterna efter min massiva stroke. Varje dag. Jag lever med värk, utmattning och svårighet att röra mig. Men jag lever och varje dag gör jag ett aktivt val att fokusera på det som jag kan göra.
Det är mycket jag inte kan göra längre och det är förstås sorgligt men jag kan skriva, sjunga – faktiskt riktigt bra numera. (Direkt efter min stroke lät jag som PW Herman när jag försökte sjunga). Jag kan gå i fjällen t.o.m, och springa med hjälp av ortoser. Jag kan dansa, även om det inte är som förr eftersom jag inte känner min vänstra sida av kroppen.
Jag lönearbetar inte längre men gör nytta på annat vis. Jag gör en hel del ideella insatser i tex STROKE riksförbundet och jag föreläser en hel del. Allt sådant är nu pausat pga. Corona.
Mitt heltidsjobb är att ta hand om mig och det känns ju lite skamligt. Jag vet dock att om vi tänker positivt och fokuserar på möjligheterna så mår vi bättre och när vi mår bra då sprider vi det vidare i världen och vad kan vara viktigare än det? Att sprida glädje, gemenskap och hopp?
Det är in mission som professionell strokesurvivor <3! Det finns en väg vidare och det finns alltid hopp.
Så det så 😊!
Med kärlek till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka <3!
” När pessimisten säger: Nu kan det inte bli värre så säger optimisten: Jorå det kan det!
