strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Join my caravan of love. För frid och fred

Publicerad 2020-04-27 13:46:00 i Allmänt,

Vi kanske inte väljer vårt öde fullt ut……

men vi väljer vad vi gör med det.

Jag skriver igen på temat ”det är inte hur man har det utan hur man tar det.

 

 Det finns de som hävdar att allt som händer i vårt liv har vi på något plan valt. Dragit till oss. Kanske av anledningar som vi inte fullt ut förstår. Något omedvetet. Jag tror att det ligger något i det även om jag inte tror att det är hela sanningen.

Däremot är jag fullkomligt övertygad om att det är upp till var och en av oss att välja förhållningssätt till det som händer.    

När livet ”händer”. Så kan vi välja hur vi väljer att förhålla oss till det som händer och därmed väljer vi vårt liv/vår verklighet. Vi är skapare, i den bemärkelsen att vi det inte är hur vi har det utan hur  tar det.

Som exempel an jag ta min stroke. Jag tror inte att jag valde att få stroke. Kanske var det vad jag väljer att kalla för livets sätt att visa mig att jag var på väg åt fel håll. Paulo Coelho skriver i boken Alkemisten om hur vi har någon form av ”livssyfte”, med reservation för att jag använder fel ord.  Om vi inte lyssnar och följer vårt livssyfte/vårt hjärta så kommer vi att få hintar om att vi är på väg åt fel håll. Om vi inte lyssnar så kommer livet att slå undan benen på oss. Ordentligt.  

 

Jag ser min stroke som ett slags ”wake-up call”. Jag ser och uppskattar idag sidor av livet som jag vare sig såg eller uppskattade innan min stroke. Jag måste håll ett betydligt lägre tempo. Jag måste ta hand om in kropp och min själ på ett helt annat vis. Men det har också lett till en längtan att dela med mig av mina erfarenheter. I förhoppning att hjälpa andra. Jag vill inspirera människor till att följa sina hjärtan och lyssna till sina egna inre syften.

 

 Kanske är det fler som skulle må bra av att hålla ett lägre tempo och ta bättre hand om sin kropp och sin själ. Inte bara på ett individuellt plan. Utan på ett kollektivt plan. Jag tror att moder jord skulle tacka oss. Riktig förändring kommer inifrån och är inget som kan pådyvlas från utsidan. Jag mästrar ingen. Jag tror att alla bär på sin egen sanning, men att vi kan vara behjälpta av att sortera ut vad som kommer ifrån egots omättliga behov och vilken längtan som kommer ifrån själen.

Jag tror på att välja att det se det goda i det som händer. Som vi frågar får vi svar.

 Jag slås över hur människor i Corona krisen liksom ”suktar” efter att lägga skulden på någon. Omedvetet låter vi vår ilska, rädsla och frustration rinna över och gå ut över andra. ”Varför kan människor inte stanna hemma? Den där forskaren eller experten säger helt fel saker”.

Sluta att leta fel på omgivningen. Se det goda. Var försiktiga. Visa omtanke och kärlek.

Låt detta bli ett wake -up call som för oss vidare och låt oss hoppas att vi i krisens kölvatten kommer ett steg närmare att skapa det som jag kallar ”paradiset på jorden”. Tillsammans kan vi fixa det. Om alla tar ansvar för sig och gör sitt absolut bästa. Ser det högsta bästa i sig själva och de människor vi möter.

 

Är ni med mig? Join my caravan of love, för frid och fred <3!

 

Till alla survivors därute. Tillsammmans är vi starka <3!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela