Att vara ett medicinskt mirakel
" Du är ett mirakel. Du förstår inte vilket mirakel du är.". Överläkaren på Neurokirurgen håller mina händer i sina och tittar mig djupt in i ögonen. På Neurologen på KS, i September 2004.
Det var han , Lars Kihlström, som räddade mitt liv den där dagen i December 2003. Efter operationen trodde de inte att jag skulle överleva, sedan inte kunna flytta hem, och aldrig mer gå. Hon kommer inte att leva ett drägligt liv. Var vad mina nära och kära fick höra.
Och se på mig idag, snart 16 år senare.
Jag glömmer ofta bort att jag faktiskt är vad läkarkåren kallar ett "medicinskt mirakel". Idag var jag på tonusmottagningen och fick Botoxinjektioner mot spactisitet. Det hjälper mig att kunna träna utan att spactisiteten tar över.
Återigen får jag höra att det är fantastiskt att jag kan gå så bra som jag gör. Med tanke, inte enbart spactisitet utan även pga av att jag har så kraftigt nedsatt känsel. Rent logiskt och medicinskt så borde det inte fungera.
Ändå gör det det...........
Men det kräver koncentration och väldigt stark vilja. Det är ett heltidsjobb att överleva.
Men jag vill leva inte bara överleva. Jag brinner starkt för oss survivors. Men idag efter en period med ideellt arbete i RIKS stroke, Strokeföreningen och en lång helg med styrelsearbete i Strokeriksförbundet och nu Botox.Ska jag unna mig ett par dagar VAA, vård av Anneli.
VAA är en viktig del av mitt liv som professionell strokesurvivor!
Men jag är som Arnold. I'll be back 💪💪😎.
Till alla survivors därute. Tillsammans är vi starka!