strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Att orka stå på sig

Publicerad 2018-05-09 17:28:00 i Allmänt,

Jag får i stort sett dagligen mail från anhöriga till strokesurvivor's. Många är förtvivlade eftersom deras familjemedlemmar inte får rehab och hjälp att ta sig vidare i livet efter stroke. Detta gäller survivors i alla ålderskategorier. Jag har kontakt med människor i allt från åldrarna 29 -89 år. 
 
Det gör mig vansinnigt arg att man ska behöva "kämpa/bråka" för rätten att hitta en väg vidare efter stroke. Rätten att bli så självständig och välfungerande som möjligt.
 
 
Människor skrivs ut från sjukhusen på "löpande band" och hänvisas  till en primärvård som, tyvärr, många gånger saknar kompetens om stroke. Många hamnar på korttidsboende helt utan rehab. Detta trots att man vet att den första tiden efter en stroke är oerhört viktig ur rehabsynpunkt. Och vad händer med alla de människor som initialt var för sjuka för en rehabbedömning?  Vem ser till att dessa människor följs upp och får en ny rehabbedömning om/när de piggar på sig? Eller  de som inte har anhöriga som orkar "fightas" för dem eller inte har några anhöriga alls. Vad händer med dessa människor?
 
Jag funderar mycket över hur vi kan säkerställa att alla får den bästa möjliga hjälp att ta sig vidare/rehaben efter en stroke. Oavsett var du bor, vilken utbildning/kön/inkomst du har.
 
Jag tänker att ju fler medlemmar Stroke riksförbundet får desto starkare röst. Dessutom kan de lokala strokeföreningarna hjälpa till med kontakter och tips till strokesurvivors samt deras anhöriga. Strokeföreningarna kan också påverka de lokala beslutsfattarna i kommun och landsting. Det är valår och vi kan inte acceptera denna utveckling!
 
Vi survivors, och våra anhöriga, måste gå samman för visionen "Ett värdigt liv efter stroke". Det borde vara en självklarhet och är absolut ingen omöjlighet. Ändå har vi en bit kvar. 
 
Hjälp mig att åstadkomma en positiv förändring. Bli medlem i STROKE riksförbundet du också. 
 
Tillsammans är vi starka!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela