Livets magi
Jag tänker ofta att livet pågår i “mellanrummen". I det som existerar mellan tanke och känsla, bortom orden och fysiska förnimmelser. Där pågår livet. Livet pågår ju på de andra arenorna också, men lugnet och den absolut friden finns i “mellanrummen".
Friden/närvaron finns där. Alltid tillgänglig för oss, men den är flyktig och ofta svår att fånga. Den kan bara komma till oss om vi släpper förväntningar,krav. I den absolut medvetna närvaron kan man förnimma det, om vi släpper taget.
Kanske är det som att notera den filmduk som livet spelas upp på? Bara betrakta duken, som är helt vit, stilla. Eller som en oändlig blå himmel där livet spelas upp, som moln som passerar. Ibland hoppar vi upp på ett moln, åker med. Så snart vi har upptäckt att vi sitter på ett moln kan vi också välja att kliva av det, se det segla iväg. Släppa taget.
Återgå till att betrakta den oändliga blå himlen, eller den vita filmduken.
Tankesättet ger mig ett slags lugn, en känsla av inre flexibilitet. Jag noterar/ser mina tankar, känslor och kroppsliga förnimmelser men jag inser samtidigt att jag är mer än så. Som om helheten bildar enhet som är större än delarna tillsammans.
Lite som magi. Idag är min intention att öppna upp för livets magi. Bara vara, andas, lyssna, dofta, leva.
Som jag har skrivit tidigare: Jag fick en ny chans och den här gången tänker jag inte missa det. Livet!
Som en sommarpratare på P1 uttryckte det. “Våra trauman ger oss våra superkrafter”.
I’m a stroke survivor. What’s your superpower?
Till alla survivors därute ❤! Tillsammans är vi starka!