strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Att leva med betstående hjärntrötthet

Publicerad 2017-08-19 11:46:00 i Allmänt,

När jag var yngre brukade jag och mina kompisar skämtsamt citera en replik ur en dålig pjäs vi sett på tv. " Livet är som en berg och dal bana. Ibland så går det upp och ibland så går det ner". Så är det nog verkligen, fast utan den där pirriga känslan när man vet att man är på väg upp mot krönet och den fasliga backen närmar sig.
 
Livet går upp och ned. Vi har bra och dåliga dagar. Bra och dåliga saker händer, eller det som vi värderar som bra eller dåligt händer.  Det vi fokuserar på växer.
 
Igår var jag sängliggandes hela dagen. Kroppen sa ifrån. Major! Jag har lärt mig att då är det enda som hjälper fullkomlig acceptans. Vila, vila och vila.
 
 
 
Idag mår jag bättre. Jag beskrev mitt komaläge på fb igår och någon frågade: "Har du blivit sämre? Du verkade alltid så pigg och full av energi när vi jobbade ihop?". En fullt berättigad fråga. Och svaret är ja, det har blivit sämre OCH bättre.
Sämre eftersom den hjärntrötthet som tidigare ackumulerats i min kropp nu kommer ut. Bättre eftersom jag numera förstår bättre vad som händer och jag vet vad jag behöver göra. Vila! Jag vilade aktivt igår och idag mår jag faktiskt bättre. Det är lite som efter magsjuka. Det där illamående ligger och "lurar" bakom knuten.
 
Det är nämligen så med hjärntröttheten. Man vet aldrig när den slår till. Det kan fungera att lägga in regelbundna vilopauser för att "mota Olle i grind". Vila innan jag blir trött, men det är också svårt. Vissa dagar funkar jag nästintill som vem som helst. Inte riktigt men nästan. Nästa dag kan jag bli sängliggandes. Totalt däckad.
 
 
Kontentan är att jag aldrig vet när den slår till och ofta vet jag inte förrän det är för sent att jag är/var hjärntrött. Då är det bara att lägga ned allt och vila. Mitt liv har blivit lidande. Framförallt min relationer. Det kan vara omöjligt för någon som inte lider av hjärntrötthet hur det kan variera. Vissa dagar finns det ingen mental energi alls.
 
Jag klarar ej längre av att arbeta men jag försöker att hitta andra sätt att bidra, efter min ork och förmåga. I sommar har jag läst en bok om lycka. Jag har faktiskt läst flera böcker på temat. Forskarna är överens det enda som ger beständig lycka är goda, nära relationer.
 
 
Idag ska jag träffa mina syskon. Jag har fyra stycken. Det är lyx <3!
 
Jag ser fram emot festen ikväll och idag ska jag vila mig i form för att kunna ha en kul kväll tillsammans med dem och min man och alla barn. Idag väljer jag tacksamhet och glädje. För att jag orkar <3!
 

Kommentarer

Postat av: Lena S

Publicerad 2017-08-19 18:17:12

Så bra skrivet!
Hur menar du när du vilar aktivt?

Det är ju så svårt på ht, man vet aldrig när den dyker upp. Måendet vänder ju på en grisblink ibland. Det är så frustrerande och jag har så svårt att acceptera det.
Jag blir mer sänkt än vad jag skulle behöva bli om jag kunde acceptera.
Tankar som att tänk om jag blir då här sjuk jämt nu. Och när jag har en bra dag så tror jag att jag är frisk för alltid. Men när jag inser att jag inte är det så rasar allt.

Kram Lena

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela