strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Jag springer för livet efter stroke

Publicerad 2018-06-19 13:04:00 i Allmänt,

I dagarna tilldelades Anders Hansen årets Mensa pris. Anders har sammanställt forskning som visar att motion gör oss smartare, mer intelligenta. På många olika vis. Han skriver i sin bok Hjärnstark hur forskning visar att så lite som 20 minuters fysisk aktivitet har positiv inverkan på våra hjärnor. Vi blir bättre på att minnas saker, vi blir mer klreativa och bättre på problemlösning. 
 
 
 
Jag joggar regelbundet efter min stroke. Detta föddes ur en längtan som uppstod när jag var halvsidesförlamad och inte kunde röra mig för egen maskin. Jag längtade plötsligt efter att springa. Jag som alltid har hatat att jogga ville nu inget hellre. Jag lovade mig själv. "Om jag reser mig ur rullstolen så ska jag springa. Jag ska springa som Forest Gump", tänkte jag. 
 
 
Ett löfte är ett löfte och när jag ett antal månader senare kunde gå sjukhus korridoren fram så beslöt jag mig för att göra det "omöjliga". Jag ska springa tjejmilen i år, bestämde jag. Jag hade  ingen som helst aning om hur det skulle gå till men jag såg det framför mig. Jag kände känslan. Verkligen levde mig in i hur det skulle vara. Och så gjorde jag det. Nio månader efter att mina anhöriga tagit farväl av mig, eller den jag var, i respiratorn så sprang jag tjejmilen på 70 minuter. 
 
 
 
 
Efter det har jag sprungit tjejmilen  varanda år, utom ett då jag smet på semester med min son William.På bilden ovan har jag avverkat min tionde tjejmil. 
 
Kan löpning vara en del av mitt markabla tillfrisknande? Det kan vi ju aldrig få veta men fler och fler forskningsrapporter visar nu på sambnandet mellan fysisk akltivitet och hjärnans läkning. Hade det inte varit för min hjärnntrötthet så hade jag säkert arbetat minst 75% idag. Om löpning även har en långsiktigt positiv effekt på hjärntröttheten återstår att se, men det finns forskning som pekar åt det hållet.
 
Nu sägs det ju att löpning är bra för att höja energinivån. Så varför sitter jag här och skriver? Nu ska jag producera endorfiner och nya hjärnceller. Ni får gärna heja på mig över cyberrymden. Run Anneli run!
 
"Jag springer för livet, efter stroke. Vill ni vara med mig? Jag lovar att återkomma med träningsrips men det blir efter rundan.
 
Till alla surviviors därute. Tillsammans är vi starka!
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela