Vägen vidare efter stroke
Jag fick en stor hjärnblödning 2003, när jag väntade mitt andra barn. Jag var 32 år gammal, fullt frisk, möjligen lite stressad, men vem är inte det? Jag arbetade som HR (Human Resources/personal,- konsult på SEB Trading and Capital markets. Vi hade gift oss i Seglora kyrka, på Skansen, vi hade köpt vårt drömhus i en förort utanför Stockholm, vi var på bröllopsresa i Thailand och vi hade en underbar liten son på tre år som snart skulle få ett syskon.
Plötsligt fick jag akut havandeskapsförgiftning, högt blodtryck vilket ledde till att ett kärlnystan, som jag inte visste att jag hade, i min hjärna brast. Jag fick en massiv stroke och det var oklart om jag eller vårt ofödda barn skulle överleva.
Sedan jag vaknade upp i respirator, 2003, har jag kämpat. Kämpat för att komma tillbaka. Kunna sitta, stå, gå. Idag kan jag tom springa 😊. Läkarna säger att jag är ett medicinskt mirakel. ”Du förstår inte vilket mirakel du är”. Har jag fått höra.
Men jag har en ganska grav spastisk pares på hela vänster sida som jag har lärt mig att dölja hyggligt väl. Man vill ju inte se konstig ut 😉.
2014 diagnosticerades jag med bestående hjärntrötthet. Det var hjärntröttheten som hade gjort att alla mina försök att återvända till arbetslivet hade slutat med en kollaps. Jag ville tillbaka! Tillbaka till den jag var.
Idag vet jag att man kommer inte tillbaka. Man kommer vidare, men det är ett hårt jobb. Jag har valt att kalla mig för strokesurvivor istället för någon som ”drabbats av stroke”. Idag fick vi besked ifrån Fk att de beviljat mig sjukersättning.
Efter otroligt många år där jag försökt att bevisa att jag ” passar in”, och visst kan arbeta. ” Det är inget fel på mig. Jag är bara lite (eller mycket) hjärnskadad 😊…. Det är viktigt att jobba. Jag hade ju utbildat mig under så många år. Kan en hel massa saker. Vill en hel massa saker och vad ska jag nu göra med alla mina fina bankkostymer?
Efter tredje utmattningen 2014, elva år efter min stroke, kom jag inte tillbaka.
2017, när jag varit sjukskriven i två och ett halvt år kallade Fk mig till en försäkringsmedicinsk utredning. Där kunde de konstateras att jag aldrig blir frisk från min hjärntrötthet utan det är ett heltidsjobb för mig att bara överleva och träna i den utsträckning som min spastiska kropp behöver.
Efter tre tidigare avslag om sjukersättning så kom idag beskedet att Fk beviljar mig sjukersättning from augusti 2017. Vi har tagit hjälp av jurister och processat sedan 2011 men fått veta att : ”Du har så mycket driv, så du kan jobba heltid”. Som vaddå, frågade jag? Det måste finnas något svarade Fk. Jag har varit arg, ledsen, förtvivlad, uppgiven men med en fantastisk familj och fantastiska vänner runt omkring mig så har vi kämpat på. Min man, Peter <3, har hjälpt mig och varit mitt ombud i kontakterna med Fk. Jag orkade inte……..
Mitt liv är väldigt annorlunda idag. Jag har lärt mig väldigt mycket av min sjukdom och idag finner jag stor mening i att hjälpa de som kommer efter mig. Jag vet att genuin lycka inte kommer ifrån prestationer, pengar och eller status. Genuin lycka hittar du inuti dig själv i den absoluta närvaron, och jag är idag tacksam för sådant som jag förr tog för givet. Som att kunna gå upp och kissa för egen maskin när jag vaknar på natten tex 😊!
Till alla survivors och anhöriga till en survivor så vill jag säga: Det finns en väg vidare efter stroke och även om livet inte alltid blir så som vi hade tänkt oss så kan det bli jävligt bra ändå. Nu ska jag först bölgrina ( av lättnad) sedan fira! Och min son Jacob, han som föddes i vecka 28, han ska spela hockeymatch i Nacka ikväll 😊! Och min äldste som William, han skrev i ett mess till mig idag att jag är en förebild och att han hoppas att in envishet gått i arv till honom. Snart är han golfproffs i något varmt land.
Till alla survivors därute! Tillsammans är vi starka <3!
