Livet som strokesurvivor
Strokeriksförbundet har en sluten grupp på Facebook, SMIL.
Syftet med gruppen är stöd och gemenskap efter stroke. I gruppen
delas erfarenheter, pepp, frågor ställs och besvaras. Gruppen har
stor betydelse. Speciellt för de som bor långt ifrån en
Strokeförening, eller för de som av olika anledningar
har svårt att lämna hemmet och därför inte kan träffa andra
ned liknande erfarenheter i verkliga livet. Gruppen betyder
massor för de som är med i den och för ett par veckor sedan
blev vi 3000 medlemmar i gruppen.
I förra veckan så diskuterades frågan: " När blir man
frisk från en stroke"?
Jag känner mig lite som en veteran inom ämnet, efter 14
som strokesurvivor. Jag har genom åren mött många
survivors och därmed har jag samlat på mig erfarenheter.
Både egna och andras. Jag har även en hel del kontanter inom
professionen. Kort sagt: Jag kan en hel del om stroke och dess
Konsekvenser.
En sak vet jag. Man kommer inte tillbaka. Liet blir aldrig
som "förr", men det behöver inte bli sämre för det. Man
kommer vidare. Hittar en ny väg. Ibland så förundras jag
över vår längtan efter att bli som "förr".
Som om vi skulle frysas vid en speciell tidpunkt i vårt liv
och sluta att utvecklas. Efter en stroke får man en
ny hjärna och därmed helt nya förutsättningar. Det går
att träna upp förmågor och att hitta kompensatorisk strategier för det som ej längre
fungerar men man blir aldrig fom förr.
Jag är inte sämre idag än innan min stroke, snarare
tvärtom. Jag är mer ödmjuk, starkare, klokare, mer medkännande och
kärleksfull. Jag är också mycket tröttare. Har svårare att gå och
stå och min memtala energi är brtydligt lägre lägre idag.
Men jag lever och det
tänker jag fortsätta med tills jag dör. Min mision är att sprida information
och öka förståelsen för hur det kan vara att leva livet efter
stroke.
Don't mess with me.
I'm a strokesurvivor. Till alla survivors där ute.
Tillsammans är vi starka! ❤💪