strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Ett värdigt liv efter stroke.

Publicerad 2017-10-04 18:41:00 i Allmänt,

”Ett värdigt liv efter stroke”. Det är STROKE-riksförbundets vision och det är vad vi i styrelsen,,de på kansliet och alla våra föreningar arbetar för. Jag har, på ¨förekommen anledning, funderat på det där med ansvar.
 
 
Vem har ansvaret för att du får bästa möjliga rehabilitering efter en stroke? Jag har klurat på detta under en period och kommer fram till att det är du. Det yttersta ansvaret måste ändå ligga på dig som är drabbad. Om inte du sätter upp mål och aktivt arbetar för att ta dig närmare dem så kommer väldigt lite att hända. Det kan naturligtvis vara väldigt svårt, kanske rent utav omöjligt,  i början. Man är i kris. Allt är kaos och man vet vare sig ut eller in. Man förlitar sig på att man ska få den hjälp man behöver och det har man naturligtvis rätt till. Jag fick väldigt god rehabilitering efter min stroke och det är en av förklaringarna till att jag har tagit mig förhållandevis långt. Med tanke på omfattningen av min skada så är det enligt läkarna ett ”mirakel” att jag tex kan gå.
 
Att jag har tagit mig så långt är också mycket beroende på min envishet, mitt tålamod och en tillit till att jag får den hjälp jag behöver. Men jag har tagit kommandot, beslutat mig för vart jag vill komma och aktivt arbetat för att ta mig dit. Jag har använt mig av målbilder, visioner, mantran, mentala bilder, men jag har också varit detektiv och stundtals troligen en förbannat jobbig människa. Jag har ringt olika mottagningar, bett om hjälp, råd och stöd och framförallt aldrig givit upp. Visst har jag varit deppig i perioder. Tyckt att livet är orättvist, att jag borde fått bättre stöd och hjälp, men jag har hela tiden vägrat att bli min funktionsnedsättning. Jag har min funktionsnedsättning, och jag har rätt att jag vill leva ett värdigt liv och fungera i samhället så gott det går efter mina förutsättningar.
 
Man kan liksom inte sätta sig ned på en stol med armarna i kors och säga: ”Jag har haft stroke”. ”Rehabilitera mig”. Man måste själv sätta upp mål och aktivt ta steg för steg mot sitt mål. Naturligtvis gör man klokt i att ta hjälp i denna process. Vi har alla olika förutsättningar och ibland behöver man hjälp. Som anhörig kan man också bidra men gklöm för allt i världen inte bort vem som är huvudperson ( den strokedrabbade).
 
Tag hjälp av en kurator, en rehab-koordinator, din läkare eller motsvarande. Men ansvaret för din rehabilitering och för att det upprättas en individuell rehabiliteringsplan vilar dock ytterst  på dig. Ofta får man ”bråka” för att få den hjälp som behövs. Det är sällan någon står med en röd matta och visar vägen även om man kan tycka att det borde vara så. Att det vore värdigt och dessutom kostnadseffektivt om de som drabbas av stroke fick bättre hjälp att ta sig vidare, möttes av förståelse, ödmjukhet och hopp. Alla tjänar på att du hittar en väg vidare efter stroke. Du har en ny hjärna och därmed helt andra förutsättningar i livet. Det kan ta tid men det är aldrig för sent. Idag är första dagen på resten av ditt liv. Det finns en väg vidare efter stroke och vi är många som har letat och hittat den. Du är inte ensam. Tillsammans är vi starka. Vi är survivors! Don't mess with us!
 
 
Forza!
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2017-10-04 21:53:52

😍💪🏼 /Lisa

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela