Nu är hjärnan trött igen..
Just nu är jag tämligen less på min hjärna som gör att jag har ont i heeeela kroppen. Ci terapi är inte att tänka på i nuläget. Synd för jag var på g.
Men jag har tvingats att inse att om jag utmanar hjärnan på kamp så vinner den. På ett sätt eller ett annat. Så det blir till att ge hjärnan återhämtning. Lugna promenader, yoga och mindfulness och att inte göra något alls mer än att gnola " tilledipom", lite då och då :).
Det suger att leva med denna hjärntrötthet. Det finns så mycket jag skulle vilja göra. Leva tex. Orka glädja mig åt saker, orka tänka positivt, skratta. När livskraften är slut som den är när hjärntröttheten slår till så orkar jag inte skratta. Jag älskar att skratta.
Att sitta stilla på en stol eller ligga i en säng eller soffa blir ganska tråkigt efter ett tag. Det är märkligt avkopplande att sätta ord på vad jag upplever. Jag vill inte gnälla. Inte beklaga mig. Det är surt och förbaskat trist emellanåt, men så är det väl för de allra flesta gissar jag.
Livet är inte bara glädje och ljus. Inte för någon.
Lilla My tittar ner på mig från kylskåpet. Hon sitter som en magnet på kylskåpet och påminner mig om min inre styrka och kraft. Bakom henne sitter en handskriven affirmation. " I'm whole, strong, powerfull, loving, harmonious and happy." Det funkar med affirmationer. Det vet jag så jag fortsätter att affirmera och gnola tidelipom. Till alla survivors därute.♥ Tillsammans är vi starka 💪
