Med humor som vapen
Med humor som vapen Jag trodde att jag tidigare behandlat detta ämne men nu jag hittar inget inlägg så i värsta fall så upprepar jag mig själv nu . Det får ni leva med.
Humor är nämligen ett av de verktyg som har hjälpt mig vidare på vägen efter stroke. Då menar jag inte att skratta bort det onda eller göra sig rolig på sin egen bekostnad utan att ha "humor som vapen".
För mig är det ett sätt att distansera sig. Få lite perspektiv. Saker känns lite lättare att hantera om man ser det från ett humoristiskt perspektiv. Livet blir roligare om man ler och är glad oavsett omständigheter. De flesta nya vänner som jag har fått via stroken har jag väldigt roligt tillsammans med. Jag har ifs roligt med de flesta människor, men de som jag har lärt känna via strokeföreningen och Stroke riksförbundet är det något speciellt med. Kanske är det så att det faktum att livet plötsligt tar en annan vändning och oftast blir tufft som gör att man liksom omedvetet väljer att se det från den ljusa sidan. För att orka överleva?
Jag har varit djupt nere i depressions-träsket också, tro mig! Jag har ofta önskat att jag hade fått dö istället. Jag märker dock att ett positivt sinnelag och humor hjälper mig att hålla mig ifrån deppträsket. En förutsättning för att jag ska orka tänka positivt är att jag har energi.
Att jag får återhämtning och adekvat vila. Och att jag fyller på med positiva saker. Fyller på med glädje. Träning, dans, gemenskap, roliga filmer/böcker men även meditation, yoga och kravlösa promenader i naturen. Att bara strosa omkring och viska Tiddelipom. Som Nalle Puh.
Nu har jag dessutom fått tummen ur och har anmält mig till en kör. Joy voices. Det ska bli så kul! Forskning visar att vi blir lyckliga av att sjunga. Att sjunga tillsammans är välgörande för våra hjärnor. Likaså att meditera tillsammans och att skratta, dansa. Jag dansar zumba två gånger per vecka. Jag har numera lärt mig att bortse ifrån det faktum att jag ser relativt ”muppig” ut med min spastiska kropp. Det är så kul att dansa och det gör mig så glad.
Igår hade vi en SMIL (Stroke Mitt I Livet) träff i Strokeföreningen i Stockholms län. Det var inte så många som hade möjlighet att komma. Vi var fyra blondiner som träffades. Det fina med vår vänskap är att vi kan skratta åt oss själva och de ”tokigheter” som vi gör. Vi gav begrepp som ”Blondes have more fun”, en helt ny dimension. Vi lärde oss t.ex att det är dumt att ”popcorn-peka” och att om man ska gå på bio och är tre personer så behöver man inte köpa sex stycken biljetter. Det senare var ifs inte mitt fel/ utan bankens…… Man kan alltid försöka ”dra strokekortet” när saker inte fungerar, och fungerar inte det så kan man alltid skylla på att man är blond. Att då vara strokeskadadoch blond ger helt nya möjligheter. Kontentan blir alltså inte enbart :”Blondes have more fun” utan “We have more fun when we are happy”. Och : “Happiness is a choice”. Kärlek och glädje till alla survivors därute! Tillsamman är vi starka! Tilledilpom <3!
pom <3!
