Soff-t chill, istället för mental health run.
Idag skulle jag ha sprungit ett lopp: Mental health run. Jag skulle ha sprungit för livet efter stroke och för att synliggöra psykisk ohälsa. Det kändes viktigt och angeläget att delta. Jag vill synliggöra dolda funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa efter stroke. Jag kände redan igår kväll att något lopp inte skulle vara aktuellt. I morse vaknade jag, mycket riktigt, med halsont.
Det är så frustrerande med denna oförutsägbarhet. Jag tycker att jag lär mig. Jag planerar bättre och lägger in vilodagar men jag gör uppenbarligen ändå inte tillräckligt. Idag fick jag lägga alla planer åt sidan och ägna mig åt aktiv vila. Ändå är jag fortfarande galet trött, slut. Kroppen känns som bly och betong. Jag vill sova, sova, sova. Det har varit soff läge hela dagen.Därav begreppet soff-t chill. Jag är galet seg och trött. Som att vara svårt bakfull. En typiskt tråkig konsekvens av min stroke. Att gå runt och känna sig grymt bakfull men inte ha varit på festen.Fest är betydligt roligare än att få stroke. Jag lovar :).
Ändå har jag matchat strumporna med sjalen som jag har virat in halsen i. Rosa, så klart :). Min Irakiske läkare:konstaterade: “Jag är glad för dig att du gör dig fin, Anneli. Annars du skulle må sämre.” Kanske har han rätt.
Jag är iallafall varm och fin i mina rosa sockor. Jag skriver om detta eftersom jag vet att jag inte är ensam om denna förlamande trötthet. Det är svårt att förstå det som inte syns på utsidan. Vi är många som lider av dolda funktionsnedsättningar efter stroke och tillsammans är vi starka!
Forza! Till alla survivors därute<3!