När man vaknar trött

Publicerad 2016-10-03 11:03:36 i Allmänt,

I morse var energin helt slut när jag vaknade. Visst är det märkligt att man kan vakna trött? Efter min stroke så upplever jag ofta att hjärnan under nattsömnen försöker smälta och sortera alla intryck, som den inte har hunnit med att sortera under dagen. Hjärnan har så mycket att göra under nattsömnen att jag vaknar utmattad. Som jag tidigare har beskrivit så gör en stroke ofta att de kognitiva filter vi har, det sätt som hjärnan filtrerar bort irrelevant information på, förstörs. Detta innebär att all information går in. Ovidkommande ljud, tex en fläkt som surrar eller bilar som hörs på avstånd, människor som pratar. Allt går in! Hos en frisk hjärna så filtreras ovidkommande information av detta slaget bort. Detta är en av anledningarna till att man kan bli så fruktansvärt utmattad efter en stroke. En annan anledning är hjärntrötthet som uppenbarligen är en av de långsiktiga konsekvenserna av min stroke . Hjärntrötthet kan den intresserade läsa mer om på Göteborgs universitets hemsida samt på Internetmedicin. Jag rekommenderar även boken ” när hjärnan inte orkar”, av Birgitta Johansson och Lars Rönnbäck. Det är väldigt märkligt att kunna beskriva detta fenomen så tydligt och objektivt i ord men ändå inte riktigt vara förmögen att ta in vad det faktiskt innebär för mig, och för min hjärna. Det är ju mig själv jag skriver om. Om jag nu vet detta varför blir jag då ändå så förbannat trött? Trött är egentligen inte korrekt uttryckt. Energin tar helt enkelt tvärt slut. Då talar jag om den mentala energin. I morse vaknade jag med tryck över vänster sida av ansiktet. Vänster näsborre är igenkorkad och hela vänster sida av kroppen är spänd och spastisk. Dessutom har jag en diffus oros-känsla i hela kroppen. Som om kroppen larmar om att något inte står rätt till. Jag har lärt mig, den hårda vägen, att detta är kroppens sätt att varna. Kroppens sätt att be mig att dra ned på tempot. Då behöver jag dra ned på tempot ganska rejält. Ofta mycket mer än vad man tror. Tidigare körde jag på. Jobbade för att jag ville och för att jag inte blev beviljad sjukersättning, inte bara mitt fel alltså . Jag jobbade och lyssnade inte på kroppen och fick bihåleinflammationer som inte gav med sig trots penicillin och kortisonnässpray. Toppade det hela med envis hosta som till slut resulterade i lunginflammation. Till slut var utmattningen ett faktum och jag tänkte allt oftare på att det skulle vara skönt att få dö. Vissa dagar önskade jag mig obotlig cancer så att jag fick dö och därmed vila. Att ta livet av sig är ju för skamligt. Otacksamt och kanske rent utav fräckt. Så gör man inte! Men jag såg ingen väg att orka leva vidare på. När jag väl fick hjälp att inse att det var hjärntrötthet det handlade om så blev det något lättare att acceptera. Då förstod jag mig själv och insåg att jag inte bara var lat eller odisciplinerad. Det är fortfarande är det svårt att ta in den fulla vidden av detta märkliga fenomen. Jag skriver för att förstå mig själv och i något slags terapeutiskt syfte. Vi måste våga tala om den psykiska hälsan efter en stroke. Jag mår verkligen inte tipptopp alla dagar men jag är alldeles för envis för att ”kasta in handduken”. I mitt bokmanus så har jag skrivit: Det är som med syrgasmaskerna på flygplanet. För att kunna hjälpa någon annan, tex ditt barn, så måste du ta på dig syrgasmasken själv först. Därför bokade jag av dagens informationsmöte på hjärnskaderehab på KS. Där jag skulle informera nyskadade om STROKE-riksförbundet. STROKE-föreningen och SMIL (Stroke mitt i livet) Idag blir det VAA. Vård- av- Anneli. .Because I’m worth it! Men, jag är som Arnold: “I’ll be back”! Uttalas med kraftigt tysk accent 