strokesurvivor.blogg.se

Hej! Jag heter Anneli och jag är född 1971. 2003 drabbades jag av en massiv stroke. I den här bloggen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter efter att ha drabbats av en stroke mitt i livet. Jag delar med mig av de verktyg som jag använde mig av för att åstadkomma det som enligt läkarkåren är ett mirakel. Jag delar med mig av träningstips, både mentala och fysiska. Jag kommer också att skriva om de svårigheter som man ofta möter när man lever med en trasig hjärna. Jag kommer framförallt att ta upp s.k dolda funktionshinder. Min förhoppning är att inspirera människor och öka förståelsen för oss som har drabbats av stroke mitt i livet. Om jag genom att dela med mig av min historia kan hjälpa någon annan så blir min stroke plötsligt meningsfull. Scrolla ned till mitt första inlägg för att ta del av min historia/bakgrund. Hjälp mig att sprida information om denna folksjukdom som drabbar någon var 20 minut. Stroke är en av de främsta orsakerna till funktionsnedsättning och död i Sverige idag och 20% av de som drabbas är i arbetsför ålder. Vill du stödja mig och min mission så gå gärna med i STROKE riksförbundet. Där arbetar jag aktivt för visionen: " Ett värdigt liv efter stroke". Tillsammans är vi starka!

Livet pågår i mellanrummen - I andetagen

Publicerad 2016-11-09 12:16:00 i Allmänt,

Imorse, tisdag, så grät jag när jag vaknade. Jag är så trött på att kämpa. På att tänka positivt och att behöva kämpa så för att kunna leva ett värdigt liv.
 
När jag såg mig själv i badrumsspegeln så brast jag ännu en gång ut i gråt. Jag ser så trött ut! Jag tänkte på hur orättvist det är att jag befinner mig i den situation som jag gör. Jag är funktionsnedsatt efter min stroke och pga bristande sjukdomsinsikt och en enorm vilja har jag kört över mig själv i flera år.
Nu är jag fullkomligt slut.
Jag vaknar trött. Sedan går dagarna in någon form av dimma tills jag somnar på kvällen igen.
 
Jag har ofta väldigt mycket värk under dagarna. Både i den spastiska/paretiska vänstersidan men också i den högra sidan pga överbelastning och spänningar. Med hjälp av yoga och Mindfulness så klarar jag av att hantera smärtan någorlunda. Det värsta är den förlamande tröttheten.
 
Jag gillar inte att gnälla! Jag vill se livet ifrån den ljusa sidan. Som jag brukar säga: ”Det är inte hur man har det utan hur man tar det.” Men det är verkligen inte roligt alla dagar.
 
Jag arbetar aktivt för att hitta ljusglimtar i livet och jag får energi och mening genom att dela med mig av min historia via föreläsningar, mitt engagemang i STROKE-riksförbundet och SMIL, och den här bloggen tex.
 
Det finns de som avråder mig för att dela för mycket. Att det kan framstå som om jag vore frisk eller arbetsför när jag bloggar eller föreläser. Passa dig. Fk ser det du skriver, varnar de.
 
Jag bloggar när jag själv vill och därför att det hjälper mig att känna mening. Likadant är det med de föreläsningar jag håller. Men flera olika läkare och rehabteam har bedömt att jag inte har någon arbetsförmåga. Det kanske verkar konstigt men så är det.
 
Jag är fast i det där mellanläget: Jag är för frisk för att vara sjuk och för sjuk för att vara frisk.
 
Jag passar liksom inte in i det samhällssystem som vi har byggt. Men jag lever och jag vill leva. Inte bara överleva.
 
Jag sitter i morgonrock och tofflor och bloggar och de dagar jag föreläser så gör jag inget annat än det, just den dagen. I övrigt behöver jag aktiv vila och återhämtning. Dvs vara i tystnad och inte göra, se eller höra något alls.
 
Jag behöver aktiv vila även dagen innan och dagen efter ett sådant uppdrag. Så ser mitt liv ut idag. Pga hjärntrötthet och spastisk pares är jag förhindrad att arbeta men jag bidrar ändå, efter mina förutsättningar. Idag är det en återhämtningsdag och det passar ju riktigt bra att sitta inne och titta på snön, just idag . Livet pågår här och nu.
Till alla survivors därute! Tillsammans är vi starka <3!

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela