Den 15 december
Idag är det den 15 december.
Sedan 2003 är 15 december ett datum förknippat med mycket starka känslor. Både av glädje och av sorg.
Det var den 15/12 2003, vid frukosten, som jag drabbades av akut havandeskapsförgiftning och helt oväntat fick en stor hjärnblödning pga det höga blodtrycket . Den 15/12 2003 var dagen då mina anhöriga fick beskedet att jag skulle dö.
Det var också den dagen min andra son, Jacob, föddes. Alldeles för tidigt. I vecka 28. Han svävade också mellan liv och död under en period. I år fyller han 13 år och mår hur bra som helst. När han var liten brukade han säga: ”Mamma, de sa att vi skulle dö, men vi ville inte det så då gjorde vi inte det”. Vi är av ett envist släkte . Blomqvistar-blod.
Den 15 december 2003 svävade jag mellan liv och död men jag fetdissade 
döden, och kort därefter rullstolen och det ytterst begränsade liv jag skulle leva. Jag fetdissade doktorernas dystra prognoser och blev något de idag kallar för ett medicinskt mirakel.
Den 15 december är numera en påminnelse om min inre styrka men också en påminnelse om allt som gick förlorat i och med min stroke. Jag lever. Jag fick en andra chans, men mitt liv ser väldigt annorlunda ut idag. Jag går men jag har en spastisk pares och en ganska kraftig muskeltonus som försvårar i stort sätt alla rörelser och ger mig konstant värk. Jag lider av svår bestående hjärntrötthet som begränsar mitt liv i väldigt stor utsträckning.
Min man lämnade mig efter min stroke och jag fick flytta ifrån huset vi hade köpt. Det var otroligt tufft. Idag är jag omgift med världens bästa man och har förutom mina egna barn två fina bonusbarn som bor hos oss varannan vecka.
Jag som var en riktig karriärkvinna fick finna mig i att arbete inte längre var möjligt. Detta pga av min hjärntrötthet. Dessvärre delar inte Fk den uppfattningen med mina läkare, så på den punkten för jag ett ganska energidränerade, David mot Goliat krig.
Jag passar liksom inte in någonstans, men jag finner mening i att blogga och dela med mig av mina erfarenheter. Jag vill gärna vara den jag själv hade velat möta när jag drabbades av stroke mitt i livet.
I år ska den 15 december bli en glädjens dag. Jacobs födelsedag och en dag då vi firar livet och det faktum att även om det inte alltid blir som man har tänkt sig så kan det bli jävligt bra ändå!
Jacob så en gång: " Mamma, jag kom till dig från himlen för du var så ensam". Inte alla som har en helt egen ängel. Tack!
