strokesurvivor.blogg.se

Igår åkte offerkoftan på och Pastor Ågren knackade mig ideligen på axeln. Livet var tufft för Anneli. Jag åkte iväg för att träffa en nära vän och fika. Pastor Ågrens nuna dök ideligen upp i backspegeln på bilen. Han frågade om jag hade “koll på läget?” “Du har inte glömt någonting?” undrade han. Fast inte på ett vänligt sätt, utan mer på ett uppfordrande: Du ska inte tro att du är någonting sätt. Han ville få mig attoroa mig för något och han brukar oftast lyckas. Jag blev mäkta irriterad över hans existens. Speciellt nu när jag skulle göra något trevligt. Jag ville att han skulle försvinna. Det speciella med Pastor Ågren är att när man önskar att han ska försvinna, så förökar han sig. Han blir fler och fler ju mer jag kämpar emot. Till slut är hela bilen full av pastorer och jag kan inte andas. Då är paniken inte långt borta. Ångest!!!!!! Svårt att andas, svettas, hjärklappning mm mm. Jag har lärt mig ett trick, en strategi, för att hantera pastorn. Den går helt enkelt ut på att se honom. Bekräfta hans existens, men sedan inte ägna honom någon vidare uppmärksamhet. Då brukar han “lomma iväg” och försvinna ut i periferin. Det funkar att helt sonika konstatera: “Jaha, där sitter du?”. Det kan du ju göra. Jag tänker inte fästa någon uppmärksamhet vid dig. Det är inte plättlätt och ibland dyker han upp flera gånger efter varandra. Då är det är bara att vara tålmodig och upprepa stegen om och om igen. Igår satt Pastorn i baksätet på min bil och flinade, lömskt. Jag följde min strategi men han dök upp gång på gång i baksätet. Till sist utbrister jag: Men va f-n? Högt för mig själv i bilen. Jag slår på radion och vet ni vad de spelar? :“ Don’t worry. Be happy” med Bobby Mcferrin. Here’s a little song I wrote. you might want to sing it note for note don’t worry, be happy In every life we have some trouble when you worry you make it doubble don’t worry be happy Don' worry be happy now ohhh, ohh ohhoohoo ......osv osv Ain’t got no cash, aign’t got no style Ain’t got no gal to make you smile But don’t worry, be happy…….. Be happy now……… …Ohhhh ohh. ohh.... osvosv…. Don’t worry It will soon pass, whatever it is Don’t worry be happy Look at me I’m happy When you worry, call me I’ll make you happy Ohh ohh oh ...Don't worry. Be happy Tänker att vi alla skulle behöva en Bobby Mc ferrin att ringa lite då och då, eller så får man vara sin egen Bobby. Musik kan ju verkligen hjälpa/bota. Idag kunde jag konstatera att jag glömde min dator på kansliet efter styrelsemötet i Strokeföreningen igår kväll. Först blev jag rädd ( det är läskigt att inte ha koll), ledsen och arg. “Varför ska jag vara så j-la förvirrad? morrade jag. Då dök Bobby upp och jag gnolade en stund och kom på att jag har en extradator i skåpet på övervåningen :). Nu ska jag gnola vidare tillsammans med Bobby resten av helgen. Till alla survivors därute <3! Tillsammans är vi starka!