Att leva med en hjärna som inte orkar - Om hjärntrötthet
Med risk för att bli tjatig så kommer jag återigen att behandla ämnet hjärntrötthet. Detta eftersom det är ett så otroligt viktigt ämne, som är lika svårt att förstå som det är viktigt..
Läs gärna mer i bifogade länken nedan http://www.corren.se/nyheter/linkoping/forskaren-svart-att-forsta-hjarntrotthet-7590627.aspx.
Hjärntrötthet existerar. Det finns det forsknings-evidens för. Man mäter hjärntrötthet på Mental Fatigue scale, MFS, och metoden har visat sig ha hög validitet. Det innebär att mätmetoden är tillförlitligt. Att den mäter precis det den ska, dvs förekomsten av hjärntrötthet. Det råder fotfarande stor okunskap om hjärntrötthet vilket bekräftas i artikeln som jag bifogar. Därför lyfter jag ämnet ännu en gång i min blogg.
Det tog lång tid för mig att förstå att det jag led av var hjärntrötthet. Jag önskar att jag hade förstått eller fått information och hjälp att förstå min hjärntrötthet tidigare än vad jag fick. Nu blev jag runt-bollad inom vården och diagnostiserad med och medicinerad mot depression.
Jag läste att depression var vanligt efter stroke och jag accepterade diagnosen. Doktorn ska ju veta.
Det var först efter drygt elva år som man inom psykiatrin kunde konstatera att det jag led av var svår bestående hjärntrötthet och att det var den som låg bakom de utmattningsdepressioner jag hade drabbats av. Första gången 2006. Andra gången 2014. Den senaste utmattningsdepressionen är jag fortfarande inte frisk ifrån. Mina energidepåer är slut och batteriet har stått på rött alltför länge. Mycket pga av min egna envishet och vilja att bevisa för omvärlden att jag visst kan. Både bra och dåligt.
Det finns strategier för att hantera hjärntrötthet men den bästa medicinen heter vila och en kraftigt minskad aktivitetsnivå. Det står i boken “När hjärnan inte orkar”,som forskare på Sahlgrenska i Göteborg ligger bakom, att det kan vara svårt att föreställa sig hur mycket aktivitetsnivån måste sjuka/anpassas. Jag letar fortfarande efter den rätta balansen/nivån för mig.
Det förrädiska med hjärntröttheten är att den inte har ett dugg med intelligens att göra. De flesta förstår inte att det är hjärntrötthet jag lider av, mycket eftersom jag har så god verbal förmåga. Du verkar ju helt frisk och “pigg i huvudet”. Har jag fått som kommentar ibland. När jag är utvilad och pigg så är det så, och mycket av konsekvenserna av hjärntröttheten sker på insidan. I mig.
Det är först när det har gått, på tok för långt som omgivningen uppfattar min utmattning.. Innan dess är det ett helvete på insidan. När det är som värst önskar jag att jag vore död. “Men, vila då!” Tycker min omgivning. Gör ingenting! Det är också svårt och för mig i stort sätt omöjligt när hjärntröttheten redan har slagit till. Då “kan jag inte vila. På något sjukt vis så tycker jag inte att jag är värd det.
För mig blir livet svårt och svart när hjärntröttheten slår till. Det blir tom svårt och jobbigt att andas. Omsorg, kärlek och omtanke behövs då för att läka och för att jag ska orka hålla ihop mig själv igen. Att se på tv, läsa en bok eller umgås med vänner som för andra är avkoppling och rekreation är oftast inte alls avkopplande och vilsamt för en hjärntrött hjärna. Att meditera, sova eller strosa i naturen fungerar dock .
Jag önskar att sätta ord på detta fenomen för att hjälpa de som lider av hjärntrötthet, men saknar orden att uttrycka sig. Jag vill på detta vis minska känslan av ensamhet och öka förståelsen för oss som lever med förvärvade hjärnskador. De värsta skadorna syns kanske inte på utsidan, men de finns och är i allra högsta grad kännbara för många av oss.
Kärlek, omtanke och styrka till alla survivors <3!
Tillsammans är vi starka! Forza!
